immun och likgiltig
Efter nästan två månaders lösdrivande ska jag flytta in. Mina saker finns utspridda precis överallt - i Uppsala, hos Hana, på Heidis vind, i Lottas köksskåp. Alla frågar "men ska det inte bli skönt att få eget nu".
"Ja", säger jag. Vad ska jag annars säga? "Nej, jag tycker att det är roligt att luffa omkring, tränga mig in hos folk, bo i en rullväska och varva mellan typ fem olika outfits eftersom allt annat är nerpackat i långtbortistan?".
Mina saker hade lika gärna kunnat befinna sig i Bangladesh. Eller inte existera överhuvudtaget. Det hade liksom kvittat. Istället för att svara ja på frågan vill jag bara rycka på axlarna för så likgiltig är jag. Och det blir inte bättre när jag ska bestämma vad som denna gång ska få följa med från mamma och pappas förråd. Jag vill bränna upp varenda kartong. Vill inte ha med mig några saker. Jag har liksom blivit immun. Så annorlunda mot känslan som brukade hägra. Det fanns en tid då jag kunde få stark ångest av att en bok låg på fel ställe eller att jag var tvungen att blanda sjalar och strumpbyxor i samma kartong för att få plats med allt. På tal om strumpbyxor hittade jag en hel papperskasse med strumpbyxor i alla jordens färger. Vad tusan ska jag med alla saker till?
Med tanke på att samtliga mina pinaler är totalt ostrukturerade måste dessa tendenser funnits förut. Det finns liksom ingen rim, rason eller rationalitet i min packning. Och som ni nog kan räkna ut är att rensa, ordna, fixa och dona det jag minst av allt är sugen på.
Hittade en gammal dagbok från min Asien-resa.
"Idag ville jag ta kort på fyra polismän som satt och åt glass. Men då dog mina batterier. Tusan, hade varit en så perfekt bild".
"Nu bor jag på hostel och sover på en planka. Det är helt sjukt! Fast bra och jag har träffat folk. Ikväll ska vi gå ut i Soho."
"Jag älskar att vara i Kina. Jag kände det när jag satt på tåget från Shanghai, tusan vad jag gillar det! Och människorna stirrade på tåget men det gjorde inget. Imorgon ska jag se broar och kanaler. Jag skiter i om det är Disneyland."
"Har haft den kanske bästa dagen i Shanghai. Känt mig så fri och levande och gjort precis vad jag velat. Gick på propagandamuseum, promenerade som vanligt, träffade två söta kineser och åt middag på perfekt artikelmaterialrestaurang. Jag kände att jag är bra på det här. Att resa alltså. Bra på att upptäcka och att ta risker."
De lever happily ever after men jag får inte vara med.
Igår tog det slut. För alltid. Nu blir det inget mer, för det finns inte. De lever happily ever after men jag får inte vara med. Vad jag saknar dem. Jag saknar dem så. De fanns där med mig varje kväll och jag fullkomligt älskade dem.
Ja, det är en jäkla bok jag är så melodramatisk över. Trots den underliggande konservativa sensmoralen lyckades den totalt snärja mig. Det fanns liksom inga andra alternativ, jag kunde omöjligt välja att inte läsa. Tyvärr lever filmerna inte upp till litteraturen. Så som det så ofta är. I det avseendet är det främst ögongodiset man får nöja sig med.
"If I could dream, I would dream about you, and that I'm not ashamed of"
Kalla det gärna tonårsfasoner. Kanske är det vad det är. Men jag har nog aldrig diskuterat en bok och ett fenomen så mycket förut. Och det jobbar ingen under 24 på mitt jobb. Hur kommer det sig då att vi som närmar oss 30 blir så betagna av detta? Att vi smarta och upplysta kvinnor tar till oss de här böckerna så totalt trots alla intellektuella analyser och befogad (?) kritik. En arbetskollega berättade exempelvis att hon varje natt lämnade sitt fönster öppet när hon skulle sova (ni som läst fattar grejen) Vad är det vi eftersöker, behöver och går igång på?
Svaret ligger nog delvis i det faktumet att jag precis som Bella unconditionally and irrevocably hade älskat den här eskorten till skolan (Ärentunaskolan speciellt). Att vid sidan om all förnuft och rationalitet få känna sig som en tonåring igen med alla hormoner och känslor det innebär kan vara förvånansvärt befriande ibland. Särskilt när verkligheten oftast är så mycket tråkigare, mindre passionerad och helt saknar pirr. Det här är för övrigt min favoritscen i filmen ("Everyone is staring at us? No, that guy is just looking")
Jag måste hitta en ny stimulans. Mindfulness, välgörenhet, museum? Äsch. Det går väl över, precis som alla andra tonårsförälskelser så småningom gör.
Jag kommer förmodligen inte uppdatera bloggen på ett tag.
Känner mig helt enkelt osugen.
för att vara oss; en ovanligt intelligent facebooktråd.
Krya på dig snabbt. Jag känner mig också lite småsmygfebrig, typ som att en förkylning är på väg.
Både jag o Emma har nya höga klackar så jag känner för en bar i alla fall. Kanske kåken i så fall!
Gud vad härlig er nyårsmiddag såg ut, med alla de där festliga sakerna på bordet! Härligare än en övertäckt whiteboard...
Förretsen också, grattis till NYC!!!!
Hoppas inte hela din helg blir förstörd av bacillen.
Kram
Övertäckt whiteboard är bättre än en övertäckt grön griffeltavla:) Mmmmm halloumi.....
Inte gå till Kåken utan mig!!! Ne skojade bara, det är bra att ni håller ställningarna där....ska bli stammis 2010:) Vill även bli stammis på Riche. Sjukt mysigt efter att jag släppt rädslan för alla som var där:) löjligt jag vet. Le Rouge ska vi gå till också.
Vi måste börja att planera sommaren också, Lotta kan inte du fixa körkort tills dess så bilar vi i Europa - Paris, rivieran & Italien....tänk vad roligt det skulle vara. Jag kan också försöka att ta mig i kragen och ta det där jävla kortet.
Övertäckt whiteboard fläkttrumma är sjukt bra!! Saknar JC-band och Eric Bom :o) (erik bom var vår fina servitör på nyår) Det ska han ha tycker jag, för han snålade inte med uppfyllning av vinet. Bra storlek på glasen.
Jag hittade för övrigt en sjukt charmig mockaväst på hm idag för 150 kr. Dessutom har jag flyttat in i mitt badrumsskåp så nu börjar fåfängans år. Har någon en locktång för mkt så köper jag den gärna!
2010:
Smink: ID-puder, eyeliner eyeliner och eyeliner. Läpparna har jag inte bestämt ännu.
Kropp: Smal stark och stabil.
Mode: Här är mina ledord: cowboy, lack och folklore.
Vill ha: rosa Ralph Lauren.
Puss puss
Emma Larsson January 7 at 10:43pm
Kåken, Riche och alla sommarplaner låter bra för mig! Ni får komma med bilen o plocka upp mig i Berlin :)
Jag saknar också JC Band, och killen med farfarshatten, Erik Bom, och alla andra!
Skulle just fråga hur det går med nyårslöftet med eyelinern Lotta? Har du haft det varje dag nu?
Emma, hur går det med kinesen?
Stora kramar, vi ses imorgon några av oss!! Skulle vilja testen Vassa Eggen också?
Ja, men tänk om vi skulle dra oss mot den sidan om stan då, jag har ju faktiskt höga klackar och nyinpackat hår!
Vassa och kåken ikväll vore kul! hana är också sugen på att hitta på nåt! jag kan tänka mig att åka hem och duscha o äta först och sen ses där vid 7-tiden på vassa och sen kåken. vad säger ni?
Går sådär med kinesen alltså. han är en trögstratad jävel. är väl min specialitet i och för sig;-) Sara, kan du inte åka i morrn istället? puss
Ni måste förstå att jag aldrig haft ett badrum (jo när jag bodde hemma såklart) men nu är även skåpet uppe och jag kommer att se ut som ett freak när året är slut om jag fortsätter spendera all denna tid i badrummet.
Dag 8: eyliner, check!
Vet ni vad jag har fått för mig, att jag vill bila ner genom turkiet, och sen slutligen till jordanien och vara ökenprinsessa bland åsnor och kameler! och köpa halsband som klingrar och äta fet yoghurt.
Uuhh, har inte så mkt pengar men det är såklart roligt att gå ut från början och inte sitta hemma till 22!
Förresten.
Har någon av er fått med er min typ 10 cm lång ID-puder borste hem? Hittar den inte efter Sälen!
jag måste följa med er ut mer, jag känner mig helt off, ID-puder?? och var tusan ligger den där kåken som alla snackar om hela tiden? jag vill också gå dit...
mitt nyårslöfte är att jag ska leva livet. därav inbokad resa till NY i februari, hälsar på syster med familj där... just nu vill jag bara resa resa resa, till New York, San Fran, Brittish Columbia, Vietnam, Jordanien, St Petersburg...
xoxoxoxox
You go girl!!!!!!!!!! Jag känner lika, leva livet och resa hela tiden om det så bara är inom Sverige denna helg:) "Känn ingen sorg för mig Göteborg.." hahahaha.. kom på radio precis nu:) knäppt!
Jag lovar Emelie att vi ska till kåken fler gånger:)
Lotta: har tittat men hittar ingen borste tyvärr, den är ju ganska stor liksom.
Tjejer, lova att festa som om att det inte finns en morgondag ikväll!
Peace out!
och instämmer helt emma, vi bokar stora stekarpaketet.... de här med värdinnorna tycker jag låter lite suspekt bara... vad gör de?
Skulle någon ha något emot att den läggs upp på min blogg? Jag kan ta bort efternamnen så kommer det inte upp när man googlar.
Kyss!
I så fall vill jag byta ut folklore mor ALLMOGE som mitt mode skulle följa!! Alltså: read allmoge, not folklore.
God natt!!!!!
It will be as I'd never existed
Efter julhelgerna infinner sig vardagen. Och förvirringen.
I ELLE spår astrologen 2010 och mitt horoskop känns i stunden som mitt i prick.
"Efter två års påverkan av Saturnus är du äntligen fri och kan göra vad du vill. Men vad var det du ville göra nu igen? Du känner sig likgiltig inför alla planer när du får chansen att förverkliga dem. Så vem är du? Och vad ska du göra härnäst?"
Plötsligt består min enda motivation i att begrava mig i svallande tonårslitteratur om passionerad och evig kärlek. På dagarna tickar sekunderna sakta och det enda jag vill är att åka hem (läs till Hana i Solna) och läsa min bok. Vissa kvällar rullar tårarna.
"I promise that this will be the last time you'll see me. I won't come back. You can go on with your life now without any interference from me. It will be as I'd never existed"
Som om du aldrig hade funnits. Edward Cullen sopar undan alla spår. Han rycker till och med ut alla bilder på sig själv i Bellas scrapbook innan han lämnar henne.
Oktober, november, december, januari går.
"Time passes by. Even when it seems impossible. Even when each tick of the second hand aches like the pulse of blood behind a bruise. It passes unevenly, in strange lurches and dragging lulls, but pass it does. Even for me. "
Nej. Vi hade aldrig något sånt här uppbrott. Inte alls. Långt ifrån. Och jag har massor av bilder på dig. Säkert tusen stycken. Dessutom kan jag ringa dig. Du har tagit bort mitt nummer. Men jag har kvar ditt. Ändå måste det väl vara så att det är dig jag egentligen sörjer? Det måste vara därför tårarna faller? Som om du aldrig hade funnits...
På nätterna drömmer jag. Ibland om dom och ibland om oss. Jag drömmer att du försvinner. Det händer då vi fortfarande är ihop men du försvinner spårlöst bort från mig. Ingen vet var du är. Jag vaknar i total panik.
Horoskopet fortsätter
"Förklaringen är enkel: dina erfarenheter från de senaste åren har förändrat dig för livet. Du måste du tro på dig själv, hitta motivation i framtiden och ha tålamod".
till fjälls 09/10
Jag, Sara, Lotta och Emma gjorde en riktig svennetjejgrej och firade nyår i Sälen. What can I say? fniss, kiss i snön, åka snowboard på rumpan och sjunga Higher, kravla i 2 meter djup snö, lyssna på samma afterski-gubbe om & om igen (JCband, yeah!), äta rådyr nyårsmiddag i konferensrummet, skriva Petter på fönstret, Emma googlar kinesen i boken Kinesen (hon är kär i'an), röda turtärningar under soffan, sitta på ankarliften, Anton med MS, skråla svensktoppshits, koka kaffe, vispa grädde, Hot shot, Hot shot, Hot shot, Lottas nyårslöfte: att ha eyeliner varje dag..
Här kommer några bilder:
Emma & Lotta satt vid datorn typ hela tiden.
Skumpa och presenter i efterskott till den som delar födelsedag med Jesus.
Nyårsstassen på. 
We built this city on rock'n'roll! fem minuter innan det nya året var vi så här snygga.
Dagen därpå. Det här med Hot Shots är en hel vetenskap alltså, Iaf i vinglas.
Bildbevis! Vi åkte skidor också. 
Sen kom kvällen. Vi längtade efter Petter.
Årets löfte: vi vill se ut så här resten av 2010.
Vi hittade Petter! Han var glad över att se oss. 
Rosa shots. Det kunde slutat så bra.
2010, jag är redo nu.
Nästan en vecka har gått sedan vi lämnade decenniumets sista år men jag kan inte sluta tänka på hur 2009 har förändrat allt och hur mycket som faktiskt kan hända på ett enda jäkla år.
Jag jobbade på tre olika jobb, slutade på två, fortsatte på ett och startade eget företag.
Jag flyttade 3 gånger.
Jag var i Berlin, Köln, Prag, Budapest, London, Oslo, Kapstaden och New York. Några av platserna var totalt nya i alla fall.
Det som gjorde mest avtryck dock:
Min första riktiga pojkvän och jag gick skilda vägar efter nästan fyra år.
Jag har aldrig känt och levt så mycket förut.
Men nu är jag redo för 2010 och trots att jag vet ungefär vad som ska hända och jag vill ska hända känns det lite som ett oskrivet blad.
Bloggen, du börjar bli till åren nu. Vi får se om du överlever 2010.