Efter nästan två månaders lösdrivande ska jag flytta in. Mina saker finns utspridda precis överallt - i Uppsala, hos Hana, på Heidis vind, i Lottas köksskåp. Alla frågar "men ska det inte bli skönt att få eget nu".
"Ja", säger jag. Vad ska jag annars säga? "Nej, jag tycker att det är roligt att luffa omkring, tränga mig in hos folk, bo i en rullväska och varva mellan typ fem olika outfits eftersom allt annat är nerpackat i långtbortistan?".

Mina saker hade lika gärna kunnat befinna sig i Bangladesh. Eller inte existera överhuvudtaget. Det hade liksom kvittat. Istället för att svara ja på frågan vill jag bara rycka på axlarna för så likgiltig är jag. Och det blir inte bättre när jag ska bestämma vad som denna gång ska få följa med från mamma och pappas förråd. Jag vill bränna upp varenda kartong. Vill inte ha med mig några saker. Jag har liksom blivit immun. Så annorlunda mot känslan som brukade hägra. Det fanns en tid då jag kunde få stark ångest av att en bok låg på fel ställe eller att jag var tvungen att blanda sjalar och strumpbyxor i samma kartong för att få plats med allt. På tal om strumpbyxor hittade jag en hel papperskasse med strumpbyxor i alla jordens färger. Vad tusan ska jag med alla saker till?

Med tanke på att samtliga mina pinaler är totalt ostrukturerade måste dessa tendenser funnits förut. Det finns liksom ingen rim, rason eller rationalitet i min packning. Och som ni nog kan räkna ut är att rensa, ordna, fixa och dona det jag minst av allt är sugen på.

Hittade en gammal dagbok från min Asien-resa.

"Idag ville jag ta kort på fyra polismän som satt och åt glass. Men då dog mina batterier. Tusan, hade varit en så perfekt bild".

"Nu bor jag på hostel och sover på en planka. Det är helt sjukt! Fast bra och jag har träffat folk. Ikväll ska vi gå ut i Soho."

"Jag älskar att vara i Kina. Jag kände det när jag satt på tåget från Shanghai, tusan vad jag gillar det! Och människorna stirrade på tåget men det gjorde inget. Imorgon ska jag se broar och kanaler. Jag skiter i om det är Disneyland."

"Har haft den kanske bästa dagen i Shanghai. Känt mig så fri och levande och gjort precis vad jag velat. Gick på propagandamuseum, promenerade som vanligt, träffade två söta kineser och åt middag på perfekt artikelmaterialrestaurang. Jag kände att jag är bra på det här. Att resa alltså. Bra på att upptäcka och att ta risker."