syster & bror
Sen gick jag med mamma till Grand för att kolla på Erik och bandet. Jag blev så himla imponerad och stolt. När blev min lilla lillebror så häftig och duktig?! Kolla själva:
spring fling
Sökes; minneskortshacker alternativt bilder från Tokyo
På färjan från Japan tillbaks till Kina tyckte jag att det var ett ypperligt tillfälle att "lära mig min kamera" så jag började mixtra, fixa och dona och vips hade jag formaterat kortet och därmed raderat alla bilder från Tokyo. Jävligt klantigt. Och idag fick jag det svart på vitt när jag gick till fotoquick och de körde kortet i något slags magiskt program som kan fötrolla tillbaks bilder. Dock inte mina. Det är förödande och skrattretande men jag försöker muntra upp mig själv med att tänka att jag faktiskt har minnena. Träffade Christine idag och vi skrattade och sa att jag får väl helt enkelt fixa några fotomontage. Tanka ner bilder och klistra in mig själv. Det ska jag göra. Hur ska folk annars få veta att jag faktiskt varit i Tokyo. Bilder är lika med bevis, eller?
Ett annat alternativ är att jag åker dit igen. Det kanske jag gör istället.
paralyserad och nedslagen
Hursomhelst, igår släppte handlingsförlamningen lite och jag lyckades skriva ett uppsatsmail till LÅL. Sen åkte jag till Stockholm. Det var bra. Stockholm är bra, lägenheten är bra, Anders är bra. Jag tycker mycket om att vara här.
Igår var jag hemma hos Emelie för fokusgruppsintervju på hennes och Emmas uppsats. Det bjöds på rödvin och lösgodis och vi diskuterade konsumtion och ansvar. Vem är det egentligen som har ansvar, företagen eller konsumenterna? Det var onekligen ett intressant samtal. Mycket miljöprat såklart.
Miljöprat gör mig nedslagen. Här har jag åkt halva jorden runt, handlat krimskrams och slösat på jordens resurser. Dåligt samvete. Försökte intala mig själv att jag nästan aldrig åker bil och att jag faktiskt ofta handlar ekologiska varor när det finns ett val. Men det räcker inte. Det gör ju inte det. Och det är det som är sa jäkla svårt för egentligen måste man ändra på hela sitt sätt att leva. Eller i varje fall sluta upp med att konsumera så fasligt.
Jag ska tänka över det här nu.
hemma
framtidsångest, styra upp, planera, söka jobb, frågetecken, prestationsångest, saknad, rastlöshet
Jag är hemma.
it's over
Resan ar slut. Det kanns harligt, laskigt, bra, kul, daligt, sorgligt och skont pa samma gang.
I dammiga Peking
Jag ar i Peking men far inget grepp om staden. Jag tycker inte om den kanslan men jag tror att jag ar lite rese/storstadstrott. Orkar liksom inte ta tag i det dar med att kolla upp smutronstallen, hippa omraden, kafeer man vill hanga pa och sa vidare. Skulle verkligen behova traffa Emma men hon maste aka bort med jobbet. Tusan!
Istallet pratar jag med folk fram hostellet och laser LP och man vet ju vad det resulterar i. Sightseeing. Sa nu har jag sett Forbidden City och hikat pa Kinamuren. Det forstnamnda var okej, jag gillade nog Tianmen Square mest av allt. Roda flaggor, Mao, kineser som ville fotograferas tillsammans med en, soldater i grona uniformer och allt det dar. Utover detta vajade den svenska flaggan i vinden bredvid den kinesiska pa massor av stallen. I China Daily kunde man i mandags lasa om Sverige och Kinas bastisskap. Jag ar skeptisk men har inte kunnat lasa nagon svensk tidning. Kom precis in pa DN for forsta gangen pa ett bra tag.
Manga delar av Peking liknar en byggarbetsplats. Det fejas, donas, snickras och rivs. OS. Idag nadde termometern 28 grader och solen var givetvis doljd bakom ett stort moln av fororening. Till och med vid kinamuren, 4 timmar bort fran staden , hagrade den daliga luften. Kina har definitivt stora miljoproblem att tackla.
Pa Kinamuren hikade vi en mil. Det var givetvis storslaget och vackert. Jag traffade annu ett gang SWEA-damer. En av dem borjade prata med mig och forklarade stolt att de var "husfruar". Men nar jag fragade vad hon gjorde hela dagarna blev hon lite stalld, verkade skammas lite och borjade rabbla allt fran volontararbete pa barnhem, lektioner i kinesiska, styrelsen i SWEA ( kanns som att alla husfruar jag traffat sitter med i styrelsen...) och omskotning av hemmet. Nar hon namnde hemmet lade sig en annan dam i konversationen " njaa...skoter hemmet, det gor du val inte".
De har givetvis maids allihopa. Jag menar, vad kan det kosta i Kina?! Samtidigt som jag forstar att dessa kvinnor gillar att komma ivag ett par ar fran Sverige och leva i lyx kan jag inte annat an vara skeptisk. For mig ar det att helt franga det man tror pa och kampar for. Det ar att ga tillbaks flera steg. Visst, det kanske inte fungerar for alla att fa ett jobb har. Men anda.
Nu ska jag sova for imorgon ska jag se Maos doda kropp. Hej.
dear old dirty China
moshi moshi
Igarkvall lagade jag svenska kottbullar till Yuki och mig sen satte jag pa mig min grona Haglofsrygga (som efter Tokyo har vuxit sig enorm och lagt pa sig nagra kilon. Hmm... vad kan det bero pa) och knallade for sista gangen till Urayasu tunnelbanestation, Blev nastan tarogd nar kvinnorosten i hogtalaren borjade tala"Tokyo metro, arigato gozaimasu".
Jag kommer sakna tunnelbanan, jag tycker fardmedlet ar en utmarkt plats att spana in folk pa. Det ar sa kul att se alla tysta japaner sitta och blippa pa sina rosa mobiltelefoner, flickorna och pojkarna i skoluniform pa vag hem fran skolan eller tonarskillen och tonarstjejen som blygt kollar in varandra. Japanera, alltjamt sa blyga och forsiktiga. Dock har jag insett att de visst glor, fast i smyg. I synnerhet nar jag bar min stora packning saklart. Var faktiskt ratt irriterad pa det nar jag var pa vag igar for jag var inte pa humor. Ibland vill man bara ifred. Det maste vara sa jobbigt att alltid vara nagonstans dar man aldrig kan smalta in i mangden. Jag vet helt klart hur det kanns efter den har resan.
Men jag kommer sakna dem. Japanerna alltsa. Deras overdrivna vanlighet, artighet och lite tafatta satt. Jag har konstaterat det forut och gor det igen. De gor allt for att hjalpa en. Visst ar det sa att bland det varsta som kan handa for en japan ar att forlora ansiktet. Med det i atanke forstar man att deras vanlighet i grund och botten ar egoistisk men man kan anda inte lata bli att tycka om dem.
Jag kommer ocksa sakna japansk tv. Jag forstar inte ett ord anda tycker jag att det ar sa himla underhallande att titta pa japanska tvprogram. Allt fran tontiga sapopearor till matlagningsprogram och speciellt humorprogram.
Man kan inte lata bli att alska japaner nar man ser det har
Alla dessa automater till allt, manniskor i snygg, galen, streetig eller proper kladsel, konbini stores, massor av folk jamt och alltid, tag tag tag, billig restaurangmat typ ramen, tingeltangel och krimskrams overallt. Jag kommer sakna Japan och speciellt Tokyo.
Farja tillbaks till Kina nasta. Bai bai.
nagra bilder av det mindre galna Japan
Sakura - korsbarstraden blommar, alla japaner blir helt galna och fotar trad med sina mobiltelefoner sa fort de far chansen
Titanic pa japanska OCH med japansk text
"Video kill the radiostar" i karaokebaset
Apa, less pa all uppstandelse
Vi fragar efter matstalle, efter en halv minut ar hela kontoret inblandat, nagon springer till och med ivag och skriver ut en karta
glom allt jag sagt om andra stader, tokyo ar den absolut basta
Igar gick jag runt omkring i Harajuku och Shibuya pa sondagseftermiddagen. Solen sken, det var massor av manniskor, butikerna och cafeerna var oppna, jag korsade de stora overgangsstallena annu en gang tillsammans med alla dessa olika individer och de var en sa himla harlig kansla. En pulserande, danande kansla, en kansla av att tillhora nagot storre. Jag alskar Tokyo. Sen pa tunnelbanan hem sa jag till Yuki att hon kommer tycka att Stockholm ar valdigt litet nar hon kommer och halsar pa. Men sen tankte jag pa allt vatten, oar, gamla hus och mysiga omraden och insag att jag ser fram emot att komma hem till Stockholm och Sverige igen. Det gor jag verkligen.
Helgen gick i rasande fart och nu ar Yuki pa jobbet igen sa jag tar over hennes lagenhet lite och latsas att den ar min. Det regnar ute sa jag har typ bestamt mig for att inte ga ut. Vi far se. Maste dona med lite saker, typ soka kurs infor hosten och liknande. Alltid tanka pa nasta steg.
Okej, helgen. Vi borjade med att ga pa fiskmarknad pa lordag formiddag. Det var en valdigt mysig upplevelse. Vi gick omkring och kikade pa alla mojliga fiskar och skaldjur, provsmakade delikatesser och avslutade det hela med en stor tallrik Sashimi, alltsa ra fisk. En perfekt start pa en helg. Darefter promenerade vi i stralande sol till Ginza dar Yuki stallde sig for att koa for att fa biljetter till Kabukiza ( en japansk, traditionell teaterform). Medans gick jag omkring lite i Ginza och kollade alla stora designervaruhus som inte riktigt ar min grej men det kan ju vara kul att se. Yuki somnade pa teatern som i arlighetens namn var sadar, men anda ratt kul. Givetvis forstod jag inte ett ord av vad som sades.
Sen besokte vi 300 bar i Ginza dar allt ( som namnet kanske avslojar) kostar 300 yen, alltsa typ 3 dollar. Vi at och drack innan vi tog oss vidare till Shibuya dar Yuki avlagsnade sig och jag fortsatte kvallen med Laura, Jamie, Lauras bror och hans flickvan. Vi borjade med champange pa en bar i Shibuya, fortsatte till Roppongi area dar vi hittade varldens mysigaste bar/klubb ( tyckte jag iaf) med livemusik och konst. Paul, Lauras bror tappade dock sitt glas vin enligt typiskt brittiskt fyllemaner pa konstnarens farger (pinsamt). Vi gick vidare och hamnade pa nagon slags liten hiphop/rnb\klubb som kandes valdigt ojapansk och som jag inte alls gillade. Klockan var nu typ 2 och forsta tunnelbanan gick kl 5 sa vi bosatte oss i ett karaokebas resten av kvallen. Klockan 6 klev jag in hemma hos Yuki. Inte en dalig utekvall.
Igar sov jag halva dagen innan det var dags att kolla in alla galna Harajukugirls. Sen motte vi Sho, en kille som ocksa laste pa ASU med oss och hans gravida flickvan for middag pa koreansk restaurang. Valdigt gott men valdigt starkt. Kvallen och helgen avslutades pa ett japansk badhus, precis runt hornet fran Yukis lagenhet. Vattnet var 45 grader varmt och kanslan valdigt lokal. En harlig helg till anda.
En bra Tokyoblogg for den intresserade
Nu ska jag dona och lyssna pa SR:s Kinaveckaspecialprogram pa webbradio.
materialistiska, bisarra, traditionella Japan
Sen tog jag tunnelbanan hem till Yukis lagenhet. Tunnelbanan var full av sovande manniskor. De maste jobba valdigt hart i den har stan for alla sover hela tiden. Vi stannade typ 5 minuter pa ett stopp men givetvis talar de bara japanska i hogtalarna sa det var omojligt att veta vad som hant. Men det kan ha varit nagon som hoppat framfor ett tag for det hander tydligen ganska ofta. Familjen till den som begar sjalvmord pa detta satt maste bota flera hundra tusen kronor. Helt sjukt!
Yuki berattade en annan sjuk grej igar. De japanska mannen taffsar pa tunnelbanan. Speciellt under rusningstid nar det ar latt och inte syns. Darfor finns det enskilda vagnar for kvinnor pa mornarna. Overlag ar Japan valdigt ojamlikt. Jobbar man som kvinna pa foretag ar det vanligt att man har sysslor som att kopiera och gora te. De flesta stannar hemma nar de far barn. Sa konstigt att tanka sig att det ar pa detta vis i ett sa annars utvecklat land. Traditioner styr verkligen Japan.
fyfarao
Det ar skont att vara i Japan. Man kan lyssna pa svensk webbradio och lasa DN pa natet. Har precis last alla artiklar som fanns om Tibet. Fyfararo. Kina ar verkligen inte varda att ha OS.
Kluriga manniskor i Japan
Mana ( som egentligen heter nagot annat men det ar hemligt)
Nar vi precis anlant till Kyoto konstaterade jag, David och Andrea att ingen tittade pa oss eller fragade oss konstiga saker som vart vi kom ifran och sa vidare. Precis nar vi sagt detta kliver Mana fram och utbrister ljudligt "My name is MANA, excuse me, where do you come from?!". Vi ska precis ga pa en buss nar detta intraffar och hon foljer med oss in pa bussen. Hon pratar med mig och Andrea hela bussresan. Hon berattar om alla sina vanner fran Sverige som hon lart kanna pa universitetet. Fast hon gar inte pa universitetet for hon har ADHD. Sen vill hon byta emails. Nar jag ska skriva ner min pa ett papper rakar jag pa grund av bussens knyckande mala henne i ansiktet med hennes svarta blackpenna. Hon far en stor svart prick over hela munnen. Jag kan inte lata bli att skratta. Mana ser inte besvarad ut utan jatteglad. Sen berattar hon att hon egentligen inte heter Mana utan nagot annat. Men det ar hemligt sa det kan hon inte tala om.
Den laskige hostelagaren
I Kyoto handlade det mesta om att hitta nagonstans att sova. Det var namligen hogsasong pa grund av de sabla korsbarsblommorna sa vi hoppade fran det ena hostellet till det andra. Typ. Vi hittade ett pa Internet som vi kunde bokat men Andrea skulle prompt kolla in det forst. Sa vi styr var kos. Men nar vi kommer det finns det inga rum. Andrea fragar varfor det finns rum pa Internet. Medan vi diskuterar med hostelagaren ser vi igenom fonstret en tjej med det vitaste ansiktet nagonsin. Hon ar omringad av sex poliser. Vi forstar att det har nagot med hostellet att gora. Vi vagar inte fraga for agaren har helt plotsligt blivit aggressiv och ber oss att ga darifran och aldrig visa oss igen.
Tjejen med det vita ansiktet
Senare under dagen nar jag, David och Deryl ar pa vag till Family Mart (alltid convinience store, sakert for att kopa jakla ristrianglar igen) ser vi att tjejen med vitt ansikte star darinne. Vi ar nyfikna pa vad som egentligen hande med poliserna och hostellet. Vi kommer narmare och jag ser att hon inte alls ar vit i ansiktet pa grund av 1. hon ar albino 2. hon ar blek for att hon nyss blivit forhord av polisen. Nej, det vita ar smink (hon kanske har rakat kopa en sadan dar whitnening cream som alla asiatiska tjejer har av misstag men anda). Dessutom luktar hon forfarligt illa. Och hon gar igang med den varsta ryska accenten som jag aldrig hort nagon forut. Jag kan inte dolja fnissattack och gommer mig bakom MUJI-hyllan ( de har tom MUJI pa family mart i Japan). Efter 15 minuter forstar vi fortfarande inte vad som egentligen hande.
Den finska mannen i rod polotroja
Dagen darpa flyttar jag och Andrea till Tani Guesthouse som drivs av en gammal tant som luktar urin. Vi delar rum med en gubbe fran Finland. Gubben sager "exactly" hela tiden och ligger i sin sang hela tiden. Han berattar mycket markliga saker och vi forstar inte nagot av sammanhangen och vad han egentligen gor dar. Pa mornarna vaknar han astidigt och ligger och hummar och pratar for sig sjalv. Som oftast har han solglasogon pa sig dar han ligger. Den enda gangen jag ser honom utanfor sangen ar nar jag ater frukost i koket och han plotsligt dyker upp i klarrod polotroja. Han berattar att han var friidrottsstjarna i Finland nar han var ung. Sen sager han att han maste ga och plugga japanska och lamnar rummet.
kineser vs japaner
Kineser
I Kina kanner man sig standigt utstirrad och utpekad. Det hander ofta att manniskor pa gatan skriker at en "whats your name, where are you from?!". Det ar ofta smutsigt pa gatorna och har och var ligger hogar med matrester och skrap, det luktar illa. Manniskorna pratar hogt, tutar och kor inte alltfor sallan mot rott. Om man fragar en kines som inte kan engelska om hjalp far man enbart en fnysning och en vand rygg som svar. Manga ar vad vi skulle kalla otrevliga och rude. Pa tunnelbanan kan man latt bli bortknuffad fran det sate man tankt satta sig pa. Kineser spottar overallt.
Japaner
I Japan ar det ohyffsat att stirra och se nagon man inte kanner i ogonen. Japan ar kliniskt rent overallt. Jag kan inte tanka mig att nagon skulle slanga skrap pa gatan. Manniskor ar blyga, tystlatna och forsiktiga, speciellt mot dig som vasterlanning. Och enormt hjalpsamma. Fragar man efter hjalp far man det definitivt aven om personen kanske inte vet. Det ar vanligt att fler och fler blir involverade i ditt problem eller om japanen inte kan forklara vagen pa engelska slapper allt vad den har och foljer med dig till platsen (detta har hant flera ganger). De hjalper en till varje pris, de missar bussar och tag for din skull. Om man val har en konversation med en japan ar den valdigt forsiktig men valdigt positiv. Nar man sager att man ar fran Sverige ser de oforstarligt glada ut och nickar "aaahhhhhh SVEDDEN, I want to visit SVEDDEN". En japan skulle aldrig kora mot rott, oftast gar de inte ens mot rott trots att det inte finns nagra bilar. Japaner ar artigheten personifierade. De sager tack tusen ganger, ursakta tusen ganger. Jag har svart att tanka mig att nagon japan skulle kunna gora en fluga fornar och det ar ocksa ett av varldens sakraste lander.
Kineser och japaner ar verkligen varandras motsatser aven om jag har har tagit det till ytterligheterna. Pa det jag skrivit kanske man skulle kunna tro att man hatar kineser och ALSKAR japaner. Sa ar inte fallet. Jag gillar Kina for dess smutsighet och arlighet. I Japan vet man inte alltid vart man har manniskor. Men givetvis ar jag valdigt fond of Japan. Valdigt just nu. Im falling in love with this country and its people. Det ar helt enkelt great.
sjosjuka, ristrianglar, karaoke,aka pendeltag & den en gang utplanade staden
Yuki jobbar idag sa jag passar pa att vila upp mig. Funderar pa om jag ens ska lamna huset . Behover massor av energi for imorgon ska jag borja utforska Tokyo. Ar forsakrad om att det kommer bli spannande, overvaldigande och intensivt sa jag behover nog hamstra en del energi.
Som sagt. Den senaste veckan har varit ratt jobbig, men ocksa givande och rolig saklart. Det borjade pa farjan dar jag traffade massor av bra folk.David fran Ostersund som rest i 7 manader, Andrea fran Munchen som var laskigt lik Verena, Jamie och Laura, finaste och harligaste paret fran Manchester och andra diverse lustiga typer bland annat tva killar som cyklat anda till Shanghai fran Spanien respektive Polen, en japansk korrekt ung man som gick omkring i sin kinomo hela dagarna och drack sitt japanska te.
Forsta kvallen spenderades med att dricka taxfree-sprit och spela drinking games. Inte det smartaste draget. Jag drack egentligen inte sa mycket men blev liggande hela dagen darpa da jag inte sprang pa toa. Var synd, for jag hade verkligen velat utnyttja batens alla faciliteter som japanskt bad och annat. Farjan var forvanadsvart lyxig och ren. Efter att ha glidit omkring i Kina i tva veckor kandes det som ett himmelrike.
Vi anlande i Osaka och jag, David och Andrea bestamde oss for att ta oss till Kyoto direkt. Kyoto - den enda storstaden som inte bombades under andra varldskriget, full av tempel och andra sevardheter. Forsta kvallen gick vi omkring i Gion, de gamla kvarteren, tillsammans med en amerikan vid namn Deryl. Sa amerikansk som man kan bli visade han oss de japanska convieniencebutikerna och alla dess specialiteter. Komna fran Kina tyckte vi att allt var ganska dyrt ( men egentligen ar det inte sa farligt, mycket ar billigare an hemma faktiskt) sa Deryl introducerade oss for ristrianglarna som kostade 100 yen ( 1 dollar) och det var ungefar varit var foda sedan dess. Ristrianglar inlindade i sjogras med nagon slags fyllning av gronsaksmojs eller tonfiskmojs. Typ som sushi fast utan allt som ar naringsrikt och gott ( alltsa fisken, sojan och wasabin) . Nej, no more risbollar for mig nu nar jag bor gratis hos Yuki. Insag ganska snart att det inte var min grej nar jag borjade kanna mig svimfardig. Fran och med nu ska jag lyxa pa riktig sushi, ramen och givetvis Yukis egen hemlagade japanska mat som jag av erfarenhet vet ar grym.
Gion, de gamla kvarteren i Kyoto. Sma hus, cherry blossom ( korsbarstraden blommar har, mycket vackert och mycket hypat) i mangder, kostymnissar ( jag har aldrig sett sa manga kostymkladda man som i Japan) och en och annat riktig geisha ( om man har tur). Vi hade tur. Jag tror vi sag sammanlagt 4 stycken. Det var dock valdigt svart att fotografera dem for de forsvann lika fort som de kom. Men vi lekte paparazzi och fotade genom ett fonster dar vi kunde se lite av sallskapsdamerna och de man som kvallen till ara hostat upp 20 000 kr for att bli roade med dans, sang och intellektuella konversationer.
Kvallen darpa hyrde vi ett karaokerum, ocksa detta med var ny bekantskap. Jag och Deryl korde pa for fullt med Ace of Base och annat medan Andrea mest sag besvarad ut. Karaoke i Japan ar hur bra som helst. De har verkligen all musik i varlden och man far sitt egna lilla rum dit man kan bestalla upp drinkar pa telefonen.
I sondags bestamde vi oss for att ta oss vidare till Hiroshima. Glidaren David har japanese railwaypass och kan aka sa mycket han vill pa de snabba tagen. For honom tog resan 1,5 timme. For mig tog det 6,5 timme med local trains. I Japan finns det liksom inget mellanting. Antingen aker man Shinkansen som gar asfort men kostar asmycket eller sa aker man local trains som ar lika med pendeltag. Inte vanliga tag utan pendeltag. Alla Japans storstader ligger liksom sa tatt sammanlankande att deras pendeltagnat hakar i varandra sa det hela handlar om att byta fran det enda pendeltaget till det andra och detta tar aratal. Dessutom far man sallan sitta och det finns ingenstans att lagga sitt baggage. Det ar helt enkelt som att aka omkring pa en javla tunnelbana. Igar gjorde jag det i 10 timmar fran Hiroshima till Tokyo. Dessutom finns det knappt toaletter pa dessa tag och man hinner inte heller ata imellan bytena. Sa anledningen till varfor jag ar sa sliten ar tva dagar av dessa tagresor med en dag i Hiroshima imellan.
Hiroshima var schysst men jag bestamde mig anda for att lamna det redan efter en dag pa grund av min langtan till Tokyo och min langtan bort fran youth hostels. I Hiroshima traffade jag en hollandare som akte runt i Japan och jobbade pa ekologiska bondgardar. Valdigt snall men ganska speciell. Jag, han, David, Andrea och Davids japanska ragg (var skont att han antligen traffade nagon for vi borjade alla fa hal i huvudet av allt tjat om sota japanska tjejer som indeed ar mycket sota) akte pa utflykt till en o dar vi kollade en stor shrine och hikade. Uppe pa berget fanns en miljon apor. Sen akte vi tillbaks till staden och gick pa peace memorial museum till minne av atombomben som amerikanarna slappte i Hiroshima 1945 och som totalt utplanade staden. Det sorgligaste var alla de halvt sonderbranda klader som fanns kvar med en historia for varje plagg. Museumet var verkligen rorande och upprorande med tanke pa de atombomber som fortfarande finns kvar i varlden. Till och med Japan diskuterar om de ska utveckla atombomber, de kanner sig hotade av Nordkorea. Detta gor mig forskrackligt ledsen och arg.
Tokyo
Jag har kommit till Tokyo.