Kungsholmen är bra & jag är ju faktiskt på Söder varje dag ändå. Att cykla längs vattnet tar ca femton beroende på hur många sprinters med ryggsäck man måste köra om (det är sant, alla i Stockholm joggar till och från jobbet ,med ryggsäck, inte bara ofattbart fult utan ofattbart obekvämt också..)

Men inget går egentligen upp mot ...Sofo (var inte helt säker på vad jag skulle skriva där, men det är väl så det kallas i folkmun?). Sofo är liksom som sin egna lilla värld, allt finns där (förutom billiga & rymliga mataffärer, på Kungsholmen har vi Daglivs, PrisXtra och ÖB vilket är asbra, exempelvis har två av tre nämnda plocksallader i lösvikt, det är sånt jag älskar!) Sofo är som en stad i staden men det häftigaste av allt är nog att man kan glida omkring där och bara må bra dagar i sträck och sen cyklar eller promenerar man typ 100 meter så möts man av det här:



...då vet man att det finns en värld utanför också, dessutom kan ingen vettig människa tröttna på den här utsikten.


Beloved...










Innan jag flyttade till Stockholm (för snart två år sedan, är det inte lite galet?) fick jag för mig att jag inte ville bo på Söder. Det kändes så klyshigt och blasé på något sätt. Sen hamnade vi på Hornsgatan och sedan dess är det beloved Söder.