Äntligen har jag vågat kasta mig in i Urban Safari (jag får för mig konstiga saker ibland, att jag förstör genom att öppna, bläddra, använda men också packa ner, låta ligga dammigt och ligga oanvänt - en paradox!)

åhh, litteratur, biografier, tankar, människor, platser, städer...

"Erkänt vackert byggda och historiskt heliga gamla städer, typ Venedig, har aldrig lockat mig ordentligt, mer än kanske en gång. Sedan tar tristessen över, dags att göra en bock i kanten. Som somliga rastlösa hasplar ur sig: "been there, done that." Och den där sunda listan som årligen presenteras, av diverse affärsinstitut och businesstidningar, över vilka städer som har högsta livskvalitet - ren luft, familjegosighet, bäst skolor, rätt miljöpolitik, typ Genéve och Vancouver - får mig att kväva en lätt gäspning, knappast öppna plånboken och dra iväg. På min tio-i-topp är istället brutala och ofta baktalade städer, typ Sao Paolo, Los Angeles och så favoriten förstås, värstingen Berlin."

Mitt bästa just nu är helt klart att läsa om platser, länder och skeenden. Jag lär mig om Nigerias historia i En halv gul sol, om Japan i Haruku Murakami verk och om Brooklyn i Siri Husvedts böcker. Det slår alla guideböcker hundra gånger om (även om de är ofrånkomliga komplement).

Urban Safari ligger någonstans i periferin, går inte riktigt att klassificera. Det är ingen renodlad reselitteratur, heller ingen roman eller faktabok. Bobo Karlssons språk kan sannerligen få en att vilja vallfärda till vilken stad som helst. Även om Berlin redan hade övertygat mig.

Nästa gång blir det New York. Både i boken och realiteten. I kombination ska jag kolla samtliga avsnitt av MTV-serien the City. En uppvärmning av högt och lågt. 

Godnatt.