Vissa bor istället i miljonprogrammens nedsotade radonhus och handlar på ICA Nära med områdets alkisar och äter frukost blickandes ut mot sovjetaktiga vyer med utspottande föroreningsmoln (nåja, det är bara ett vattentorn och vattenånga, men man kan ju alltid låtsas).



Min ingång med tillhörande mystisk dörr vars öppning övriga bosättare tycker fungerar utmärkt som soptipp.

Trots detta vill alla komma och hälsa på, fika, äta middag, bo över och jag vet inte allt. Vännerna längtar tydligen ut till förorten för ingen vill lämna mig ifred.



Pizzakväll på berget.





Sen kom Ylva och Joel, rumsterade om och blev lite av mamma och pappa för mig. Härligt! Nu har de åkt men jag har fortfarande kvar deras inlagda sill i kylen.



Emmy har lyckats testa den röda soffan både en och två gånger.



Vicky i mitt kök, tittandes under lugg.



Sist men inte minst - the revival of the minisemla på självaste fettisdagen.