Jag har bott i studentkorridor, delat lägenhet, varit inneboende och sambo. Men jag har aldrig haft en alldeles egen lägenhet (även om den såklart inte riktigt är min nu heller, men ändå..). Jag känner inte alls samma vånda som i mitt förra inlägg för det här är oslagbart underbart. Och jag bryr mig inte att det inte är mitt i city. För jag har egna 40 kvm att röra mig på, en lite radio i köket, egen tvättmaskin, morgontidning och jag har kunnat ställa upp alla favoritböcker i en hylla. Jag behöver inte prata med någon på morgonen när jag är trött och sur och jag har ett badrum bara för mig själv. Även om jag saknar tekvällarna och söndagshänget med Hana kan jag ju faktiskt bjuda hem folk enligt mina egna premisser när jag vill, hur jag vill. Kan det bli mycket bättre?

Jag vill helst inte gå någonstans. Bara vara här.







Ja. Det var dags för mig att få ett riktigt hem.