Ekorrhjulet har introducerat konceptet söndagsångest för mig.

I dagens DN Söndag (älskar tydligen att referera till den blaskan) uttrycker sig någon musikerbrutta precis hur jag känner inför söndagar (och helger överhuvudtaget)

"Min söndag: Är en lång kamp mellan att försöka vara lugn och ledig och att hålla på med tusen grejer"



Jag vet inte vad som känns bäst egentligen. Att komma hem före eller efter morgontidningarna. Kanske efter ändå, som igår natt (då har man i alla fall gjort något trevligt under helgen, som att dricka bubbel och äta snittar i trevligt sällskap). Ironiskt deppig läsning förresten. Afrikanska tuggdroger som stödjer extremistorganisationer samt prostituerade iranska flyktingkvinnor. Och där blev söndagsångesten ännu lite mer påtaglig.