var hemma i veckan för att plugga till en tenta. var rätt schysst faktiskt, hängde mest på juridikum med alla coola juridikstudenter och kände mig lite som en uppsalastudent.

för övrigt bodde jag givetvis hemma hos mina föräldrar i storvreta. att bara vara hemma under några dagar kan vara nog så påfrestande. faktum är att jag brukar vänja mig  när jag bor hemma under längre perioder.

den första knäppa kommentaren fälldes i bilen hem. pappa frågade om jag fortfarande var involverad med "de där stipendiaterna".
efter en stunds betänketid förstod jag att han syftade på utbytesstudenter. det mest komiska var att han inte fattade att jag inte förstod vad han menade på en gång. enligt honom var det självklart att utbytesstudenter är lika med stipendiater, de går ju på stipendium.

annat som retar gallfeber på mig hemma är pappas daltande med min lillebror erik.
exempelvis glömmer erik nyckeln till skåpet i skolan titt som tätt. han har alltid varit en liten slarver, typ tappar bort sitt busskort, glömmer kvar sina instrument på konstiga ställen och så vidare. att detta fortgår på grund av detta evinnerliga daltande verkar dock inte ha slagit min ömma fader.
nej, han åker utan minsta betänksamhet hem från jobbet till storvreta (1,5 mil) där han hämtar nyckeln och forslar den sedan till lundellska skolan som ligger på andra sidan stan. dessutom åker han buss, det tar typ en och en halv timme. ibland händer det att han tar fel buss och hamnar i en helt annan stadsdel och sedan går. allt detta bara för nyckeln till skåpets skull. det ska tilläggas att min lillebror är 16 år. jag menar hur många gånger glömde man inte skåpnyckeln i gymnasiet? det är inte så att man klarar sig utan böcker under 1 dag?!?