saknad & ensamhet
Du ser andra halvan av solen när den sjunker i väst...
Jag undrar hur mycket man egentligen kan sakna någon?
Saknaden finns alltid där. Den försvinner inte. Vad jag än gör, hur roligt jag än har gör den sig påmind. Nu efter 1,5 vecka har den blivit en del av mig och samtidigt som jag hatar den älskar jag den.
Jag känner mig inte hel utan dig.
Ensamheten är min värsta fiende just nu. Det hjälper inte direkt att vara på USA.s största universitet. Gå på föreläsningar med 400 andra. Känna sig som en retarded utbytesstudent som inte fattar något. Lustigt hur ensam man kan känna sig bland så många människor.
Men jag vet ju att du alltid finns hos mig. Det gör att ensamheten blir lite lättare att bära.
Vad fint älskling! Du betyder så mycket för mig, det vet du! Älskar dig så mycket! Tack för ikväll! Nu ska jag sova. Pusss
Hej gumman! Jag förstår hur det kan kännas, men det kommer att gå över. Men så säger väl alla antar jag ;) Du ska i alla fall veta att jag går in på din blogg varje dag, även om jag inte alltid skriver kommentarer. Och det vet jag fler som gör.
Du är så himla stark. Att du i huvud taget tagit dig dit och kommit så här långt är mer än ett bevis på detta. Tusen kramar /Linn
Emma! Jag hoppas du känner att det är lite lättare inom kort. Det tror jag. Kramar
tjejen heter holly:) träffat på henne? världens gladaste typ, fnittrar typ alltid. 20 e hon bara dock, så inget utgångssällskap, hehe..
Tack Ellen! Ja, det ar ingen fara. Man har ju sina ups and downs nar man kommer till ett nytt stalle sahar, for det mesta ar allt jattebra! holly, nej jag har inte traffat henne, har bara pratat med en brittisk tjej. Har hon lockigt har och ar fraknig? Det ar en annan jag vet fast inte pratat med.