Träffade dear Micela vid universitetet ( jag gillar verkligen att vara på universitet, det sjuder av ungdomlighet och lärande...tsss) och vi tog sällis till Aula Magna bara för att upptäcka att vår första riktiga föreläsning på modevetenskapen var inställd.

Jaha. Vi åkte till Östermalmstorg och tog en fika istället och pratade om det där eviga dilemmat i mitt jävla liv. Prioritera.Fuck. Jag kan inte ha det så här. Jag tror det gång på gång men det går inte.

Well. Sen promenerade jag hem. Var så vackert vid Strandvägen och jag insåg att jag nog är glad att hösten är här ändå. Jag missade ju hösten förra året och det är egentligen min favoritårstid. Speciellt när solen skiner.

Skippade personalshoppingen i morse. Jag kände bara att "nää, jag orkar inte, jag måste sova ut". Senaste dagarna har energinivån vart så låg att jag inte vetat vart jag ska ta vägen. Och det vet jag inte, bokstavligt talat. Som tur är kan vi bo i Emmas lägenhet några dagar och får därmed lite extra tid till att spendera på blocket.
Dessutom är jag rätt blasé på hela klädgrejen. Nej. Jag vet inte om jag vill längre. Det måste finnas andra meningsfulla saker här i livet än det där.

På introduktionen i måndags satt folk och pratade högt och brett om alla modevisningar de besökt på modeveckan. Knutinflation kallas det. Och nej jag är inte ett dugg bättre för jag har också knut och lacktajts. När jag flög hem från Amsterdam kände jag att det jag vill är att leva ett innehållsrikt liv. Men inte på materiella ting. Det tog en dag tillbaks i Stockholm och där var jag igen. Inne i all hets. Det är fan synd om oss. Om jag känner som jag gör, hur lär inte en flicka på 15 år känna sig? Hur värjer man sig?!?

Modevetenskapen ska dock bli intressant. Främst för att finna en djupare mening. Vilken funktion fyller mode i den sociala kontext jag rör mig i?

Bubblan kommer spricka snart. Det är bara en tidsfråga.