Varje dag, ända sen augusti, har kids i åldern mellan åtta till femton år frågat efter SVEA-mössor. Ofta är det föräldrar som frågat, ibland kidsen själva med ett par kompisar i släptåg (dessa redan påklädda mössor). Efter ett tag kunde jag spota en SVEA-fråga på 50 meters avstånd. "Vart är SVEA - mössorna?!" Ibland hade jag bara lust att svara "de finns på SVEA" och fly min kos. Men vad skulle man göra? En vecka sålde SVEA-butiken 800 mössor under bara några dagar. Absurt. En sak jag också reflekterat över är den utveckling som skett. Från  tjejer i 14-årsåldern med splitternya fjällrävenjackor och mammor med american express till förortskidsen till lantisungarna som är på drottninggatan över dagen. Trickle down kallas det.

Igår märkte jag att trenden även spritt sig till Örebro. Jag hade bara lust att gå fram till närmsta unge i mössa och säga till denne att det är inte tufft att ha exakt samma sak som alla andra. Men sen kom jag att tänka på att jag och många i min ålder gör samma sak. 2007 var det knuten. 2008 blir det väl det smala hårbandet. Det är ingen skillnad.

På modevetenskapen pratade vi om kollektiv individualism. Om hur föräldrar idag döper sina barn till så "konstiga" och "annorlunda" namn som vanligt för att särskilja sig men samtidigt för att de vill tillhöra den grupp som inte har barn med "vanliga svenssonnamn". Det är så vi människor fungerar. Och i riktigt ung ålder är grupperna ganska okomplexa. Gruppen med SVEA-mössa och gruppen utan. Typ.