Helgen i Stockholm blev som förväntat, guld. Jag kände verkligen att det är dags att flytta dit snart. Att jag börjar bli redo. Det bästa av allt; I Stockholm känner jag mig yngst igen. Samma känsla som under första året i gymnasiet, när jag var 16 och fixade falskleg, efter 3:an när jag började springa på nationer, som 19:åring på språkskolan i Barcelona och möjligtvis en uns första terminen i Örebro. Men nej, inte längre. Och definitivt inte i USA.

Varför denna åldersnoja kan man fråga sig? Varför fullkomligt hatar jag känslan av att vara äldst?
Jo, jag vet varför. För som yngst har man alltid åldern att skylla på. Som yngst behöver man inte vara mest världsvan. Och händer det att man är det är blir man istället dubbelt så cool.
Till Stockholm flyttar människor när de ska göra karriär. När de är klara med resande och pluggande. I Stockholm går folk fortfarande ut när de är 35. Utan att det är konstigt.

Det blev mycket Söderhäng den här gången. Lägenheten vi bodde i ( tillhör min "svärfars"företag) låg i perfekt avstånd vid slussen. Ett glas vin med Hanna på baren inne i Brunogallerian ( kändes som att det vara var hippa folk som jobbar med media och reklam där, läskigt men I like!!), ensam frukost på Wayneés på Götgatan när A var i skolan (bagel och Dagens Nyheter, kan det bli bättre?) , shopping med Emmy och 1:årsmiddag på restaurangen Strykjärnet, Skånegatan (why strykjärnet) där jag åt världens godaste pannacotta.

I bristen på pengar blev det inte så värst mycket shopping förutom att jag fyndade en kjol på Tjallamalla (den rutiga). Halva priset i hela butiken!Var jääkligt sugen på den svarta kjolen från H&M Trend också men jag höll igen. Men det har kommit in mer pengar på kontot nu så jag är nog dessvärre tvungen att köpa den när jag kommer hem till U-A (H&M trend finns inte i Örebro). För övrigt är H&M:et i Brunogallerian den typ bästa butiken ever!