Igår körde Lasse hit min cykel från Örebro. Det betyder att den ständiga kamp mot SL, som jag fört i 4 månader ,är slut. Varje morgon har det klurats över plankningsmöjligheter - på Hornsgatan var det en lätt match -  Zinkensdamm är Stockholms mest övergivna tunnelbanestation. Jag kröp under utan protester ( förutom från en vanlig civiltant som ropade efter mig en morgon; "Men ska du inte betala!?!?"). T-centralen däremot har det varit värre med. Vakterna kryllar och när jag inte orkade gå till Gamla stan (också lätt att tjuvåka från) fick jag snällt ställa in mig i ledet vid Pressbyrån och köpa en biljett. Usch. Månadskort var det aldrig tal om. Nej, det skulle luras till sista droppen var spilld. Sen kom jag på grejen med sms-biljetterna. Jag redigerade datum& tid. Fungerade typ en gång tills jag stötte på Laleh i biljettluckan "den här är gammal". Jaha, serienumret skvallrade. Blev feg och konduktörerna på tvärbanan var ettriga.
Men det har varit en lärorik tid. Det känns som att jag har koll på alla tunnelbanestationer i hela Stockholm. Vilka som är bra. Vilka som är dåliga.

Min cykel är snygg men kanske trögast i stan. Jag blev ideligen omkörd av personer med hjälm och växlingscyklar, till och med i Götgatsbacken. Sen när jag kom till F12 tog liksom cykelvägen slut. Jag visste inte alls vart jag skulle ta vägen. Mysko. Försökte följa efter folk men hann inte med. Tio minuter sen som jag redan var ( vad är det med mig själv och passa tider?!? Annars är jag fan så ospontan men när det kommer till tider, det är en omöjlighet, jag skulle behöva en akademisk kvart på varje tid jag är tvungen att passa) övervägde jag att cykla på Drottninggatan men såg en snubbe som blev haffad och bötad av polisen.

Trots försening blev jag utsedd till rea-ansvarig. Det kan bli början på min väg upp i företaget. Tss. Chefen tillade: "men nu måste du vara med här, jag håller koll på dig". De ser mig precis som den jag är. Lat - men kan om jag vill. Jag är så sabla lat och lägger sällan ner onödig energi. Nej, jag har ingen åttafilig motorväg i mitt huvud. Jag bara låtsas. Ja, jag är rätt flummig egentligen som Josse sa. Och nej, jag skulle aldrig kunna misstas för att ha ADHD.

Det är väl ingen som gått på min ambitiös & duktig-image?! Den är all fake. Nu vet ni det.