När jag hade bestämt mig för att lägga ner min blogg blev jag asdeppig. Jaa, på riktigt. Jag grät typ i en timme sen bestämde jag mig för att ta mig i kragen och gick på Sex and the City. På bion kliade det i uttryckstarmen och jag kom på att jag skulle ha en blogg som ingen läste istället, typ ett word-dokument. När jag kom hem försökte jag men det kändes inte lika bra och blev inte lika bra. Det blev jävligt dåligt. Ingen skulle ju läsa så vad spelade det för roll? Det blev skit rent ut sagt.

Därför har jag bestämt mig för att ta tillbaks min blogg. Nu trotsar jag alla inre röster ( överjaget såklart) som säger åt mig att blogg inte är något annat än fåfänga och narcissism och fortsätter som att ingenting hänt. Hurra! En del av min identitet är tillbaks när jag återigen är bloggerska.