I min nya favorittidning Fokus kan man läsa om Kinas ( och därmed hela världens) miljöproblem. Enormt nedslående dock föga förvånande läsning. Att sortera sina mjölkartonger känns totalt meningslöst efter att man har läst om den ökennatur som sprider sig, om alla de nya kolverk som kontinuerligt öppnar och att det i Peking tillkommer 1000 nya personbilar, varje dag.
När jag var i Kina, andades den dåliga luften och såg förödelsen förstod jag att det såg rätt illa ut ( om än inte så illa). Vi diskuterade ganska mycket, jag och de jag träffade där, hur tusan man skulle tackla problemen. Sarah från Canada och Lynnette från Skottland resonerade som många andra - " man kan inte neka kineserna att köpa en varsin bil när de äntligen har råd när vi i Väst har kört omkring i våra bilar under snart ett sekel". Häromveckan läste jag en intervju med en svensk miljöforskare som fick just frågan om Kina och bilar i rättvisans namn. Han sa en så jäkla bra sak som etsats sig fast hos mig:

"tyvärr missade kineserna bilismens epok, att äga en bil är ingen mänsklig rättighet".

Rätt.