Jag blev ett måndagsbarn, hela livet blev en helg...
Att söka som jobb som kommunikatör är för övrigt riktig ironi. Så här ser en typisk platsannons ut:
Utbildning och erfarenhet
• Eftergymnasial utbildning, gärna en kombination av kommunikation och webb
• Flera års arbetslivserfarenhet inom kommunikation/information/marknad
• Mycket god förmåga att uttrycka sig i tal och skrift
• Intresse, kunskap och kompetens i att kommunicera via nya medier
• Erfarenhet av att driva projekt
• Erfarenhet som webbkommunikatör
• God kunskap i något webbpubliceringsverktyg, Adobe-programmen (Photoshop, Illustrator, Indesign m.fl.), Officepaketet samt html
• Erfarenhet av branschorganisation en fördel.
Ja, ni ser, man måste ha allt. Flera års arbetslivserfarenhet, kunna skriva bra, kunna allsköns program och givetvis, ja, html. Jag undrar vilka som skriver de här platsannonserna där det står att man ska kunna html. Jag menar, vem kan html överhuvudtaget i dessa dagar?! Har kommunikatörer någonsin kunnat html och varför skulle vi nu, 2009, kunna html? Ja, ni förstår ju att när ett företag får in ca 500 ansökningar på en sån här annons finns det några, väldigt få men iaf några, som kan bocka av allt på listan. Och sen finns det några som polar med chefens lillebrors bästa kompis. Eller något i den stilen.
Jag gör som Märta Myrstener (som visserligen både jobbar på DN och SR trots att hon inte är färdig journalist) och skyller på systemet. Så här skrev hon i en krönika i DN på Stan nyligen:
"Men du 80-talist som slutar din journalisthögskola, ditt konstfack, ditt DI eller din arkitekturhögskola; du är inte ensam med svettdroppe i pannan. Vi är många statusproletärer i den här stan, Södermalms andrahandsettor är fulla av oss, och det är dags att vi också börjar skylla på systemet lite grann. Det kan kännas motsägelsefullt i början, men kan mamma och pappa så kan vi. Jag har kommit på ett krispaket som jag tänkte att vi skulle gå upp till Rosenbad och lägga fram.
Kan inte staten starta ett företag som designar kläder/ordnar nattklubb/ger ut magasin/formger hemsidor/ gör reklamfilm/arrangerar konserter/ritar hus, så att vi får något att leva av? Ni som sa att jag kunde bli vad som helst, du allt-är-möjligt-samhälle, det här är mitt självförverkligande val, mitt kreativa yrke, now: Show me the money"
(Resten av krönikan kan du läsa här: )
Det är väl bara att säga grattis till sig själv och sitt yrkesval. Att bli strateg var drömmen och man gjorde därmed ett mycket strategiskt val. God natt.
Tjena Emma!
Ja, vad har hänt med vår värld? EMD, damn it!
Tack för senast måste ju jag säga ju! Trevligt.
Skinka är ju alltid skinka, förutom att vissa smakar mer kött.
Angående ditt yrkesval, det kommer att ordna sig. Satsa alltid högre, det är inte omöjligt, men som sagt arbetsmarknaden är förjävlig!
ta hand om dig!