Kategorier
dagen idag i en annan del av världen spaning urbant
Arkiv
Maj 2010 April 2010 Mars 2010 Februari 2010 Januari 2010 December 2009 November 2009 Oktober 2009 September 2009 Augusti 2009 Juli 2009 Juni 2009 Maj 2009 April 2009 Mars 2009 Februari 2009 Januari 2009 December 2008 November 2008 Oktober 2008 September 2008 Augusti 2008 Juli 2008 Juni 2008 Maj 2008 April 2008 Mars 2008 Februari 2008 Januari 2008 December 2007 November 2007 Oktober 2007 September 2007 Augusti 2007 Juli 2007 Juni 2007 Maj 2007 April 2007 Mars 2007 Februari 2007 Januari 2007 December 2006 November 2006 Oktober 2006 September 2006 Augusti 2006 Juni 2006 Mars 2006 Februari 2006 Januari 2006 December 2005 November 2005 Oktober 2005 September 2005 Augusti 2005 Juli 2005
Om mig
Blogg.se
emma
"har du inte sett programmen på tv där de hjälper folk att hitta sina färger?"
30 december 2007
Idag på jobbet när jag stod i kassan kom det fram en tant och frågade mig om halsduken hon tänkte köpa innehade en kall eller varm färg. Halsduken var lila och jag svarade varm ( ingen aning). Föregående kund som också var tant inflikade dock att lila faktiskt var en kall färg. "Bra" sa tanten med halsduken "då kan jag köpa den, de har sagt att jag ska bära kalla färger". Jag hade kunnat hålla käften men kände hur irritationen växte och jag var tvungen att häva ur mig "äsch, vem bryr sig, man passar väl i det man tycker är fint". De båda tanterna spände ögonen i mig och förklarade att det där med färganalys, det är viktiga saker. Färganalys. Det måste ju vara ibland det töntigaste som finns. Jag fortsatte med att säga att det inte är någon ur min generation som bryr sig om färganalys och mothuggen fortsatte. "Det finns minsann människor som är utbildade inom det här" sa halsdukstanten "har du inte sett programmen på tv där de hjälper folk att hitta sina färger?".
Programmen på tv. Herregud. Något caféprogram som går halv sex på kvällen där en tant i övre medelåldern stylar en annan tant. Jag fnissade lite för mig själv och sa att jag trots dessa så kallade färganalysproffs tyckte att vilken färg man ska ha på sig eller inte ha på sig är något subjektivt och att hela grejen inte direkt är vetenskaplig bevisad. Tanten som passade i kalla färger blev högröd i ansiktet och sa att "jo det är det visst" och poängterade ännu en gång att man kan gå kurser inom området. Kurser. Jo visst.

När tanten köpt sin halsduk och avlägsnat sig reflekterade jag över mitt något obstinata beteende och insåg att jag älskar att sätta dit kunder. Jag njuter när kunden har fel. När jag får neka återköp eller studentrabatt. När kunden måste gå ut med sina kläder själv.Tvärtemotserviceminded. Verkligen. Undrar vad det beror på? Är det för att jag tycker att de stör mig så mycket i mitt arbete att jag liksom måste "ge igen"?!? Det är en märkligt. Jag vet. Kan inte låta bli att tycka att folk är korkade. Nej. Det är inte min människosyn det är fel på. Det är snarare något med hela butiksgrejen. Jag klarar inte av det. Vilken tur att jag slutar snart.

0