Jag älskar...
när Anders kommer hem till mig efter att ha varit borta en vecka och det känns som att man äger hela världen.
att nostalgispela Bad Cash Quartet över hela lägenheten samtidigt som jag pysslar omkring.
när våren kommer och solen lyser på taken och människorna och det känns som att allt är möjligt
fortune-cookielappar. Har en hel hög hemma från USA och på alla står det att jag kommer lyckas, bli lycklig och framgångsrik.
att föra över pengar till sparkontot och se hur det växer
att planera resor
mina "nya" blåa Cheap Monday jeans som inte är trasiga i grenen (tack Cajsa!)
marsipankycklingar - många, gula och med choklad på
att få vykort från spännande ställen. Nu senast från mina USA-polers som var och hängde i Miami på Spring-break.
att nostalgispela Bad Cash Quartet över hela lägenheten samtidigt som jag pysslar omkring.
när våren kommer och solen lyser på taken och människorna och det känns som att allt är möjligt
fortune-cookielappar. Har en hel hög hemma från USA och på alla står det att jag kommer lyckas, bli lycklig och framgångsrik.
att föra över pengar till sparkontot och se hur det växer
att planera resor
mina "nya" blåa Cheap Monday jeans som inte är trasiga i grenen (tack Cajsa!)
marsipankycklingar - många, gula och med choklad på
att få vykort från spännande ställen. Nu senast från mina USA-polers som var och hängde i Miami på Spring-break.
Flera underbara
Jag har alltid roligast tillsammans med dig.
"A young James Dean"
(Jag vet att jag lovade att inte lägga upp den här bilden älskling, men jag tror inte dina föräldrar kollar min blogg så ofta numera...)
Minnen
Borde egentligen plugga men sitter och saknar A och tittar på bilder från när han var och hälsade på mig i USA och vi åkte till San Diego.
Give me...
jobb här i sommar!
That's how the mentor saved my life
I morse träffade jag min mentor för första gången. Ni som läser min NA-blogg kanske minns att jag skrev att jag hade fått en mentor från en reklambyrå som hette Familjen. Dock hade denna organisation inte riktigt fattat vad det hela gick ut på så jag fick snart en ny mentor. Denna gången en dam vid namn Eva Svedberg som har en egen kommunikationsbyrå, Svedbergs kommunikation.
Mina förväntningar inför mötet var väl inte sådär skyhöga. För det första hade jag ju önskat en mentor från Stockholm, vilket jag inte fick, för det andra tyckte jag att Eva hade låtit något kort både i telefon och på mail.
Dessutom var jag oförberedd. Som vanligt.
Mötet visade sig bli en några av de mest givande timmarna i mitt liv. Jag gick därifrån med en helt ny uppfattning om mig själv och mitt liv. Helt plötsligt insåg jag något som jag alltid vetat innerst inne men alltid förträngt. Jag måste lära mig att prioritera. Måste hitta en nisch att fokusera på - både för mitt eget välbefinnandes skull och min karriär. Måste bli bäst på en ( eller ett par saker ).
Det var som att gå till sin personliga coach. Jag pratade om alla mina drömmar och frågade " hur många drömmar kan man ha?". "Tre stycken" svarade Eva. Jag tittade på henne misstroget (Mia Törnblom skriver ju att man kan ha hur många som helst )
"Du skämtar" skrattade jag lite osäkert.
Nej, hon skämtade inte.
Sen berättade hon om en tjej som var designer som ville jobba på antingen IKEA eller H&M. Inget annat. Och IKEA blev det.
Det jag menar är att: Vet man vad man vill då får man det. Vill man för mycket. Då blir det inget alls. Jag är trött på att göra saker halvdant! Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt att prioritera är jordens tristade ord och att jag kan göra allt. Jag måste dansa en gång i veckan för jag har ju en dröm någonstans att jag ska bli professionell dansare.
Jag kommer inte kunna lära mig 5 språk flytande. Bo i alla världens storstäder. Åka på 3 weekendresor under en termin. Jag behöver inte ha prövat alla extrajobb som finns. Bevisligen gör det mig inte lycklig för det finns inte en chans i världen att jag kan leva upp till de kraven. Jag minns en gång för flera år sedan när jag satt och fikade med en kompis och jag satt och rabblade upp alla resor jag skulle göra och hon sa "Emma, du låter bara stressad".
Och det är det jag har varit senaste åren. Stressad och onöjd. Och alltid på väg.
Sjävklart kan man ha många intressen. Och givetvis kommer jag göra en mängd olika saker i detta liv. Jag är ju nyfiken av naturen. Men en sak i taget räcker. Nu ska jag bara ta reda på vad det är jag verkligen vill också.
Mina förväntningar inför mötet var väl inte sådär skyhöga. För det första hade jag ju önskat en mentor från Stockholm, vilket jag inte fick, för det andra tyckte jag att Eva hade låtit något kort både i telefon och på mail.
Dessutom var jag oförberedd. Som vanligt.
Mötet visade sig bli en några av de mest givande timmarna i mitt liv. Jag gick därifrån med en helt ny uppfattning om mig själv och mitt liv. Helt plötsligt insåg jag något som jag alltid vetat innerst inne men alltid förträngt. Jag måste lära mig att prioritera. Måste hitta en nisch att fokusera på - både för mitt eget välbefinnandes skull och min karriär. Måste bli bäst på en ( eller ett par saker ).
Det var som att gå till sin personliga coach. Jag pratade om alla mina drömmar och frågade " hur många drömmar kan man ha?". "Tre stycken" svarade Eva. Jag tittade på henne misstroget (Mia Törnblom skriver ju att man kan ha hur många som helst )
"Du skämtar" skrattade jag lite osäkert.
Nej, hon skämtade inte.
Sen berättade hon om en tjej som var designer som ville jobba på antingen IKEA eller H&M. Inget annat. Och IKEA blev det.
Det jag menar är att: Vet man vad man vill då får man det. Vill man för mycket. Då blir det inget alls. Jag är trött på att göra saker halvdant! Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt att prioritera är jordens tristade ord och att jag kan göra allt. Jag måste dansa en gång i veckan för jag har ju en dröm någonstans att jag ska bli professionell dansare.
Jag kommer inte kunna lära mig 5 språk flytande. Bo i alla världens storstäder. Åka på 3 weekendresor under en termin. Jag behöver inte ha prövat alla extrajobb som finns. Bevisligen gör det mig inte lycklig för det finns inte en chans i världen att jag kan leva upp till de kraven. Jag minns en gång för flera år sedan när jag satt och fikade med en kompis och jag satt och rabblade upp alla resor jag skulle göra och hon sa "Emma, du låter bara stressad".
Och det är det jag har varit senaste åren. Stressad och onöjd. Och alltid på väg.
Sjävklart kan man ha många intressen. Och givetvis kommer jag göra en mängd olika saker i detta liv. Jag är ju nyfiken av naturen. Men en sak i taget räcker. Nu ska jag bara ta reda på vad det är jag verkligen vill också.
antibloggperiod
Jag är i värsta antibloggperioden just nu. Jag har ingen inspiration till att blogga, jag bloggar inte och jag läser inga bloggar. Mina inlägg på NA-bloggen känns alltmer framkrystade.
Snart vänder det. Det vet jag. Är så mycket som rör sig i min skalle just nu bara. Om drygt två månader står hela världen och livet öppet för mig. Det är en underbar känsla samtidigt som den gör mig galen. Att jag jobbar 35 timmar denna vecka är bara skönt. Bland alla skummharar och fizzyägg kan jag koppla bort allting lite. Vara i min egna lilla värld.
Konsumtionslycka
Klänningslycka
Klänning, Urban Outftters
Väsklycka
Silvrig/vit påsväska, Monki,
Grå oversize, H&M
Kuvertväskor, Myrorna
Cerise lycka
T-shirt, H&M
Armband, H&M
Roslycka
Plånböcker, Indiska
Smyckeslycka
Halsband, H&M
Armband, H&M
"Livet består inte bara av...
killar, fester och gäng" är det gammalt berömt citat som min mamma kläckte ur sig en gång när jag var 16.
Kom och tänka på begreppet gäng när min kompis Anja berättade att hon skulle åka tillsammans med åtta kompisar och hälsa på en nionde kompis som bor i Trollhättan. 8 stycken! Det är ju helt galet. Där snackar vi gäng.
Nästa helg ska jag ha reunion med mitt gamla gäng. Vi är tre stycken. Nej, skämt å sido. Jag har aldrig haft ett gäng. På riktigt. Jag kanske har levt i en tro om att jag har haft ett gäng. Men nej. Vi var duos. Eller trios. När jag var yngre tittade jag på Beverly Hills och önskade inget hellre än ett gäng i tvättäkta Brandon och Steve-anda (som man kunde utöva särskilda hälsningar med) men det kom aldrig. Jag hade massor av kompisar. Men inget gäng.
Nu tycker jag däremot bara att det är skönt. I USA fick jag ett smakprov och det var ju bara jobbigt. Man måste anpassa sig och man måste ringa alla när man ska hitta på något. Nej. Mamma var inte så dum när hon sa det där efter allt.
Kom och tänka på begreppet gäng när min kompis Anja berättade att hon skulle åka tillsammans med åtta kompisar och hälsa på en nionde kompis som bor i Trollhättan. 8 stycken! Det är ju helt galet. Där snackar vi gäng.
Nästa helg ska jag ha reunion med mitt gamla gäng. Vi är tre stycken. Nej, skämt å sido. Jag har aldrig haft ett gäng. På riktigt. Jag kanske har levt i en tro om att jag har haft ett gäng. Men nej. Vi var duos. Eller trios. När jag var yngre tittade jag på Beverly Hills och önskade inget hellre än ett gäng i tvättäkta Brandon och Steve-anda (som man kunde utöva särskilda hälsningar med) men det kom aldrig. Jag hade massor av kompisar. Men inget gäng.
Nu tycker jag däremot bara att det är skönt. I USA fick jag ett smakprov och det var ju bara jobbigt. Man måste anpassa sig och man måste ringa alla när man ska hitta på något. Nej. Mamma var inte så dum när hon sa det där efter allt.
Don't talk shit about me, and my (skunk) generation
Idag när jag googlade mig själv (jag vet, hyffsat narcissistiskt) hittade jag förutom massa trista Kulinfo-dokument min gamla skunk-sida. Helt sjukt! Internet är verkligen en värld för sig där vadsomhelst kan ligga kvar och damma. Skunk kan ju sägas vara dåtidens MySpace (läste förresten i gratis-tidningen Rodeo (som för övrigt är jäkligt bra, de hade en hel artikel om hur bra Nelly Furtados låt Say it no är, och den är magisk) om "Myspace-generationen" och jag funderade lite på om jag är en del av den. Tror inte det. Jag menar, jag har inte ens en My space-sida). Snarare tillhör jag Skunk- och Lunarstorm-generationen.
Här kommer ett utdrag från min skunk
Intressen
BTW: Rubriken är ännu ett citat från en Limp Bizkit-låt. Tyckte det passade in i sammanhanget.
Här kommer ett utdrag från min skunk
Intressen
ÅKA BUSS
åka pulka
alkohol är gott (:
äta isbitar
äta marmeladbollar
Dricka Julagrogg
eivans skinnjackaffär
festa
festa så att man
GOGGOMOBILER
ha på mig min röda alfonströja
inte skolans datorer
inte vara hemma
internet suger
kimi&stefan-dialekt
kolla på de 3 vännerna & Jerry
med Greta Af Schlipsen
mina adidasskor
önska med Ingrid önskespö
prata i telefonen
ramla ur sängen
säga ofta med Suss puss
SKRATTA
skratta åt folk
snowboard
SNOWBOARDKILLAR
steve & brandon-hälsning
tänka på killar
TE
titta på 84:or
VANILJPARVELN FRÅN GLUTT
vara med mina söta vänner
vara på hultsfred
Kan tippa på att jag var typ 16 år. Andra kommentarer är överflödiga.
BTW: Rubriken är ännu ett citat från en Limp Bizkit-låt. Tyckte det passade in i sammanhanget.
Det eviga prioriteringsdilemmat
Idag när jag var på intervju till en extratjänst på Boomerang blev jag sedvanligt utfrågad om mina bästa respektive sämsta sidor. Bästa sidor är ju inga problem - det är ju bara att dra på; Bra social kompetens, strukturerad, lättsam....bla bla
Klart jag har koll på mina sämsta egenskaper som den nutidskvinna jag är men i spänningens ögonblick fick jag bara fram att jag är dålig på att prioritera.
Och det är verkligen sant. Jag är så jävla dålig på att prioritera. Helt sjukt sanslöst dålig. Kanske sämst i världen.
Jag förundras av de människor som kan säga nej till saker. Det gör ont i själen när jag tvingas säga nej till sånt jag tycker är roligt. Och det är det som är "problemet". Jag har 9475 intressen. 867 framtidsplaner. Förut såg jag det här som ett problem. På senaste tiden har jag dock börjat acceptera och finna mig i att det är så här det ligger till. Det får helt enkelt bli min styrka att jag inte kan fokusera på en sak. Jag kommer vara "halvbra" på många saker istället för helvass på ett par. Det är lugnt. Det är bara att gilla läget helt enkelt.
Boomerangjobbet är ett dilemma i sann prioriteringsanda. Jag lämnade in min ansökan mest för principens skull. Nu kanske jag får jobbet. Och jag som redan har chokladbutiken, NA, studentambassadör,Nollnitton plus mitt och Micelas nya PR-projekt. Dessutom vill de att jag ska jobba i sommar. "Ja, men jag ska bo kvar i Örebro i sommar."
Jag vet att jag inte kommer kunna tacka nej. Nästan lika bra att inte få jobbet. Fast jag vill ju.
Klart jag har koll på mina sämsta egenskaper som den nutidskvinna jag är men i spänningens ögonblick fick jag bara fram att jag är dålig på att prioritera.
Och det är verkligen sant. Jag är så jävla dålig på att prioritera. Helt sjukt sanslöst dålig. Kanske sämst i världen.
Jag förundras av de människor som kan säga nej till saker. Det gör ont i själen när jag tvingas säga nej till sånt jag tycker är roligt. Och det är det som är "problemet". Jag har 9475 intressen. 867 framtidsplaner. Förut såg jag det här som ett problem. På senaste tiden har jag dock börjat acceptera och finna mig i att det är så här det ligger till. Det får helt enkelt bli min styrka att jag inte kan fokusera på en sak. Jag kommer vara "halvbra" på många saker istället för helvass på ett par. Det är lugnt. Det är bara att gilla läget helt enkelt.
Boomerangjobbet är ett dilemma i sann prioriteringsanda. Jag lämnade in min ansökan mest för principens skull. Nu kanske jag får jobbet. Och jag som redan har chokladbutiken, NA, studentambassadör,Nollnitton plus mitt och Micelas nya PR-projekt. Dessutom vill de att jag ska jobba i sommar. "Ja, men jag ska bo kvar i Örebro i sommar."
Jag vet att jag inte kommer kunna tacka nej. Nästan lika bra att inte få jobbet. Fast jag vill ju.
Välkommen in i Världens Vackraste Wardrobe
denim battle
Min blogg har varit helt konstig senaste veckorna, det är därför det har sett dåligt ut på uppdateringsfronten.
Men - here I am.
Är i Uppsala för tillfället. Igår blev det sushi med mamma och Erik och sen Irländsk pub med Josse och Emil.
Det var nice och verkligen tillbaks-till-Dublin-känsla. Alla som jobbade var irländare och sprang runt och sa "thanks a million" och "that's grand" och jag beställde en irländsk cider - me love!
Blev mycket jeanssnack. Emil och Josse hade denimbattle - de namedroppade den ena jeansmodellen efter den andra. Blir lätt så två butiksjobbare imellan. Inte mig emot efter som att det var mig de försökte hjälpa. Mitt jeansproblem är väl ökänt vid det här lagert (yes it's true, jag äger bara ett par!)
Idag har jag sprungit runt på stan med Josse och Ingrid. Nu när min Walk-in Closet är färdig är det fritt fram för shopping igen (fabolous bilder kommer snart!!). Monki har ju öppnat i uppsala. Härligaste affären med bästa priserna! Lite "streetigare" kläder än vad jag brukar köpa men jag gillar att blanda. Blev skor, två tröjor och en väska. Sen en klänning från H&M trend till ikväll. Slår aldrig fel.
Sen hjälpte Emil, som jobbar på Solo, mig att leta efter jeans men alla var för stora. Måste ha 24 i midjan, det är fan skumt. Känner mig som ett barn. Jag vill ha ett par med hög midja, helst Lee page.
Nej nu måste jag springa. Ska på gasque-släpp. Ciao!
Men - here I am.
Är i Uppsala för tillfället. Igår blev det sushi med mamma och Erik och sen Irländsk pub med Josse och Emil.
Det var nice och verkligen tillbaks-till-Dublin-känsla. Alla som jobbade var irländare och sprang runt och sa "thanks a million" och "that's grand" och jag beställde en irländsk cider - me love!
Blev mycket jeanssnack. Emil och Josse hade denimbattle - de namedroppade den ena jeansmodellen efter den andra. Blir lätt så två butiksjobbare imellan. Inte mig emot efter som att det var mig de försökte hjälpa. Mitt jeansproblem är väl ökänt vid det här lagert (yes it's true, jag äger bara ett par!)
Idag har jag sprungit runt på stan med Josse och Ingrid. Nu när min Walk-in Closet är färdig är det fritt fram för shopping igen (fabolous bilder kommer snart!!). Monki har ju öppnat i uppsala. Härligaste affären med bästa priserna! Lite "streetigare" kläder än vad jag brukar köpa men jag gillar att blanda. Blev skor, två tröjor och en väska. Sen en klänning från H&M trend till ikväll. Slår aldrig fel.
Sen hjälpte Emil, som jobbar på Solo, mig att leta efter jeans men alla var för stora. Måste ha 24 i midjan, det är fan skumt. Känner mig som ett barn. Jag vill ha ett par med hög midja, helst Lee page.
Nej nu måste jag springa. Ska på gasque-släpp. Ciao!