Rockig vs dokusåpa?
Efter halva vägen till vårt mål picknickade vi i en liten parque på Söder. Vid kyrkogården ungefär. Här matning med Cashew-nötter.
Sedan var det meningen att vi skulle till Bra&begagnat men klanten ( läs Emma) hade missat att kolla upp öppettiderna. Desto längre blev besöket på Raw och här fyndades både de enda och det andra. Bland annat ovanstående jeans.
Vi avslutade kalaset med en Baravara -glass och hamnade utanför Örebros skabbigaste affär där vi diskuterade skillnaden mellan att se rockig eller dokusåpa ut. Samma attribut ( skinnjacka, svart hår) men vad är det som gör en person dokusåpa istället för rockig och tvärtom? Antalet uppklippa flikar i håret, mängden smink? Filura på den ni.
Köper man kläder här är det dock glasklart vart man hör hemma. Kolla skyltfönstret! Allvarligt.
shoe fighting
Men, you gotta do what you gotta to do, right? Måste sluta upp med att va så messnäll!
Så, nu står dom här i min garderob. Kommer ärligt gråta liter över faktumet att jag om mindre än en vecka måste städa ur garderoben för att sedan hysa in alla mina saker i en liten pisslägenhet på 25 kvadratmeter. Det kommer göra ontontont.
Last week in Orebro
Tills dess försöker jag att ta vara på tiden så gott det går. Träffa alla och göra allt det där jag verkligen gillar här. Är på så vis glad över att den där uppsatsen gick åt pip-svägen. Nu slipper jag lägga ut någon tid på den ( även om jag ska gästa några opponeringar för skojs skull i veckan, som en sista grej på ÖU, sad!).
då vare gjort
Jag fick det!
Efter alla intervjuer och diverse personlighetstest är det äntligen klart.
Jag + jobb på Topshop i Souk = Sant.
"det gör inget att man har fula rutiga pyjamasbyxor..."
Satt och läste gamla mail från när jag var i Barcelona. Vilka jäkla tider!
Ingrid, jag hoppas att du inte stämmer mig nu, men jag var bara tvungen.
"det finns så mycket som inte gör någonting. det gör inget om man lyssnar på nationalteatern och den sovjetiska natinalhymnen utan att vara vänster. det gör inget om man jobbar heltid på importancia det gör inget om man har fula rutiga pyjamasbyxor det gör inget om man trodde att man var hiphopare i en hel sommar det gör inget om man är alergisk mot allt det gör inget köper skitdyra saker som man aldrig använder (tex, skor) det gör inget om man snor olåsta cyklar (de är faktiskt allas) det gör inget om man är en kameliont (=person som byter klädstil, musiksmak och lite för ofta) det gör inget om man är fast anställd slusk det gör inget om man inte tycker om internationella studenter (bortsett från australiensare och nya zelandare) för att de är "så konstiga" det gör inget om man har hånglat med 100 olika personer på två år det gör inget om kan nummret till rätt pris uttantill även fast man inte känner någon som jobbar där (längre...) det gör inget om man på allvar brukar dra upp ämnet "hur bra Luis&Clark egentligen är, och vad som hände i den senaste episoden" det gör inget om man heter sarah, kommer från kansas och har grymt fula jeans det gör inget om man ALLTID har samma tröja det gör inget om man inte har några som helst fasta planer med vad man vill göra med sitt liv "
Nej, nu ska jag kolla på mitt bästa program, Piplarssons. Ajöken adjö!
Just nu...
...funderar jag på 90-talsfavoriten tubsockor. Såg det på den här bloggen och blev smått intresserad. Kan nog vara coolt på rätt person och med rätt outfit.
...ska jag måla på mig rosa läppstift ( snyggast!) och dra iväg på förfest innan spelning med Shout out louds. Har inte varit på Satin sen Looptroop december - 05 så det var på tiden.
Adios!
People
En tidning jag skulle vilja skriva för är People ( nej, INTE den people utan den här people). Av Rodeo magazine, Nöjesguiden och People är People helt klart den jag gillar mest. Den är liten och smidig, har coolast bilder, bra guider och ofta klockrena artiklar.
En sak jag kan irritera mig när det gäller populärkulturella tidningar är deras fixering vid Sthlm. Hela världen kretsar liksom runt Stockholm. Det är klubbkidsen i Sthlm hit och Spy bar dit. Visst, det är självklart att det är så i tidningar med en klar sthlmsmålgrupp. Om jag bodde där skulle jag säkert också vilja skriva om klubbkidsen på Spy bar. Vill man läsa något kul om någon annan stad får man väl helt enkelt sätta sig och skriva den tidningen själv ( jag tycker inte riktigt att 019/018 och UNT fredag uppfyller mina behov).
Vad som är ännu mer irriterande är såklart Sthlmshypen i magasin som tydligt går ut i hela landet. En gång läste jag i Veckorevyn att man inte kunde beställa något annat slags kaffe än bryggkaffe utanför Stockholm. Att vi som inte är Stockholmsbor blir förvirrade av alla "konstiga" namn (typ espresso) när vi kommer till huvudstaden.
Överhuvudtaget tycker jag att landet och småstäder porträtteras så himla stereotypt i media. Enligt svenska filmer och serier är alla som inte bor i en storstad outbildade och jobbar som frisörer, typ.
Därför var det så skönt i ett av de senaste numrena av People där en man vid namn Gustaf E Olsson skriver en artikel om "landet kontra storstad. Här skriver han om att framgångsrika människor i Stockholm, och främst då inom media, oftast inte kommer därifrån. Utan, ja, från "landet".
" Jag insåg att deras unge kommer växa upp utanför Linköping, lyssna på toplistepop, handla kläder i butiken i stan, känna sig lite utanför i högstadiet men få bra betyg och bestämma sig för att flytta till Stockholm, börja jobba med media, mode eller musik och bli populär".
Okej. Kanske också en ganska stereotyp bild. Men igenkännande.
Mmm..jag känner igen mig.
Where is the music?
Det började ( som för alla andra 80-talister) med Ace of Base. Det fortsatte med hemmagjorda BSB-tidningar på Josses pappas skrivmaskin. Sedan var det en liten crush på mellanbrorsan i Hanson ( jag vet, jag tyckte också att han såg ut som en tjej egentligen) innan rummet tapetserades med Henrik Berggren. Jag och Josse klädde ut oss till svartrockare med stjärnor på kinderna och åkte in till "stan" för att titta på Broder Daniel. Någonstans innan där fanns också en Ebba Grön-period. Sen kom gymnasiet och KENT, massor massor av KENT. Köande vid Tropez records för signat ex. Mitt första band som hette något med "Eller" där vi spelade en enda låt, Doll parts med The Hole. Mitt andra band "Dusseldorf". Ingrid, Lisa, Angelica och jag. Hultsfred och Hiphopper yes I am. I trean på gymnasiet hängde vi med Bad Cash Quartet strax innan skivsamligen blev brokigare än någonsin. Britney mixades med Rage Against the Machine och Lars Winnerbäck.
I Barcelona gick Justins första skiva på repeat hela nätterna ( Soulie Sillgren, vart har de blivit av rej?!?) I Dublin lyssnade jag på Bob Dylan medans jag svischade nerför gatorna på min cykel. I Örebro återupplevdes blandbandets öden och äventyr fast i annan form. Det brändes skivor på löpande band. Jag hade en hatförkärlek för gamla slagdängor ( hittade en skiva med "sommaren i city" på idag, huva!) och Klarashits, typ Break my Stride.
Nu vet jag inte vad som har hänt. Har inte bränt en blandskiva på år och dagar. Jag saknar det! Tiden då jag sket i alla regler och körde Kylie för fulla muggar. Sjöng California Dreamin till Åsas komp. Jag sjunger inte ens längre. Gitarren är dammigare än någonsin. I want the music back in my life!
today is a good day
Då har man flängt till Sthlm och tillbaks - igen. Våldgästat Emma mitt i uppsatskrivandet - igen. Vad skulle jag göra utan min vän i det gamla huset på Västerlånggatan?!? Hon är bäst helt enkelt!
Var och tittade på en lägenhet igår på Söder. Svinbra läge precis vid Medborgarplatsen. Verkligen schysst. Dessvärre var lägenheten förpestad med rökelse. Jag gick därifrån med huvudvärk som vägrade försvinna på hela dagen. Personen som skulle hyra ut var någon slags skivbolagsnisse som bott i Los Angeles och nu skulle vila upp sig i ett hus på Österlen ett halvår. En konstnärssjäl med en miljon LP-skivor travade i gamla lagerhyllor som tydligen skulle vara kvar under tiden. LP-skivor kan ju vara trevligt men man kanske vill ha utrymme för några egna grejor (läs magasin).
Idag innan jag åkte hem satt jag först och filosoferade lite på Wayneés och tog en latte. Läste nya Modette ( näst bäst i test, övertygar alltmer) och gjorde mind-maps.
Mindmaps är mitt nya. Oslagbart. Ganska bra är mitt Hello-Kitty-pennfack från McDonald's också. Det har samma färg som mina skor. Jag älskar verkligen mina skor! De är så himla snygga.
Sen gick jag och kollade in Kate Moss-kläderna ( skulle kunna dö för de dära jeansen) på Topshop. Inget sådär hyperintressant. Var mest kul att titta på alla galna modebloggstjejer.
Men jag är fullkomligt förälskad i Topshops vintagehörna, Beyond Retro. Allt är neonigt och snyggt och de har till och med pumps i min storlek! Dock har jag köpförbud för tillfället.
Avslöjande : jag är en smygsvensson
Frågade Emmy mig i telefonen häromdagen när jag skulle gå till Lucullus och handla korv med bröd.
- Ehh...nej, men alltså det är Anders som vill ha det...jag eh... började jag ursäkta mig och var tvungen att springa in på Ali Baba i desperat jakt på exotiska produkter. Därinne virrade jag omkring bland mystiska kryddpåsar i säkert tio minuter. Det hela slutade med att jag kom ut med en påse nötter för 9 kr.
När jag var 16 år var jag "vegetarian" i två månader. När jag var 17 i tre veckor. Jag tyckte liksom att det passade in på min festivaltjejsimage. Mamma och pappa, vana efter alla år med min storasysters vegetarianhet ,började glatt köpa in konstiga frysta vårrullar och laga linsbiffar. Under samma period jobbade jag på McDonald's där jag "smygåt" hamburgare. Allt för att slippa kikärtsgrytan när jag kom hem.
Okej. Erkännande; Jag smyger med min förkärlek för svenssonsvenssonmat. Jag älskar korvstroganoff och skäms för det. Att vara en Svensson är min skräck. I alla avseenden.
sömnbrist
Oh Yes. I knew it. Jag skulle köpt de där turkosa skorna och den där jeansklänningen. De plågar mig fortfarande något fruktansvärt in my sleep...
De underbara, makalösa, vackra pjucksen från Topshop. Men varför 650 kr? WHY?
Vad gäller jeansklänningar har jag haft så otur. Ja, ni minns väl den där hypade från h&m som typ försvann första dagen den kom ut i butikerna? Helt plötsligt dök det upp en liknande på MQ. Men någon jäkel var & roffade åt sig strl 34 så fort leveransen kom. Sen har Indiska försökt sig på att tillverka en. Dessvärre hade de sytt upp den helt utan passform och med längd ner till smalbenen (nejnej!) Hursomhelst hittade jag H&M-klänningen i min storlek på butiken på Hamngatan häromdan när jag var i Sthlm och gled (läs gick på 132 intervjuer). MEN JAG KÖPTE DEN INTE.
Inte konstigt att jag inte kan sova om nätterna.
NA-blogg is dead
Har precis gjort mitt första personlighetstest till en butik i Stockholm. Kändes lite overkill. Jag menar, ett butiksjobb, hur svårt är det egentligen? Men men...Det kändes som att de olika profilerna var ungefär kreativ/energisk, social/samarbetsvillig, driven/vinnarskalle eller strukturerad/noggrann. Jag anser mig själva inneha alla dessa egenskaper till viss mån så förmodligen blir min person ganska spretig. Bra eller dåligt? Dressutom känns det ganska konstlat. Jag menar, vem skulle någonsin svara att den inte gillade att arbeta i grupp?
Sen har jag avslutat min NA-blogg idag. Känns faktiskt enbart skönt. Jag visste inte vad jag skulle skriva till slut. Jag älskar att blogga, på mitt sätt. Utan några somhelst ramar. Fast ramar finns det väl alltid. Jag har tänkt en hel del på det där med att man är så lätt-tillgänglig. Tänk om en arbetsgivare skulle komma idén att söka upp min blogg. Lätt som en plätt liksom. Och ju fler läsare jag får, desto mer funderar jag på huruvida jag verkligen ska skriva ut det ena eller det andra. Just nu ligger antalet på ca 125 unika dag och jag kanske har ett nys om 25 av dessa. Vilka är ni egentligen?!?
muppblogg
Min blogg har muppat till sig totalt. Går tydligen inte att kommentera ( bara Ellen som lyckats ta sig igenom "filtret", bra jobbat!) och jag misstänker att det har att göra med alla bilderna. Tråååkigt! Jag vill lägga upp ännu fler bilder ju! Men men..funderar på att skaffa mig en såndär bilddagbok. Just nu finns det bilder på Facebook för den som har't. Annars; Skaffat! www.facebook.com
Modette
När jag fick nys om att en ny modetidning skulle lanseras tyckte jag såklart att det var roligt även om jag var en aning skeptisk till om det verkligen behövdes. Fanns det tid, plats och ork för ännu mer modeläsning i en värld av outfits-sidor och modebloggar? Började det inte att bli nog?
Well. Trots att Modette faktiskt hämtar en hel del från just det vi ser så mycket av på internet ( tex. outfits),överraskar den mig positivt. Jag känner precis så som jag vill känna när jag läser en modetidning. Inspirerad istället för mätt.
Enligt redaktionen är en sann Modette " en modeintresserad person som varken bangar för att bära kontroversiella trender - eller såga dem trots att de dikterats av Marc "gud" Jacobs själv".
Och det är just denna inställning som gör Modette unik. Hela magasinet är uppbyggt kring det personliga (om det nu egentligen finns något som personlig stil, håller faktiskt med om detta som Hotspot skrev nyligen ). Vi får läsa om medlemmarna i Sahara Hotnights attityd till mode, se streetstyle från några olika städer och höra om några individers förhållande till skor. Och jag gillar't!
Vad jag speciellt tycker om är "Brev från London" och "Brev från Los Angeles" där två förstahandskällor vittnar om hur trenderna går i respektive stad. Det känns bra mycket kuligare, mer intressant och jordnära än dessa "fenomen-reportage" som brukar finnas i exempelvis ELLE.
Däremot känns artiklar som "Och gud skapade bikinin", om bikinins historia, överflödig och sömnig. Som något jag läst i Damernas Värld innan varje bikinisäsong genom åren. Jag gillar inte heller modereportaget "Beach nollsju". Antar att det är meningen att det ska vara kreativt och nyskapande men jag tycker det går till överdrift.
Avslutningsvis: Bäst: Det personliga. Stilorama och shopping-avsnitten med bra uppdatering på nyheter som man faktiskt inte hört om. Sämst: Reportage som känns slentrianmässiga och skönhetssidorna. Jag skulle uppskatta en modetidning utan några som helst smink- och hudvårdtips. Men det har väl med intresse att göra antar jag. Finns säkert andra som skulle klara sig utan kulturdelen. Det gör inte jag.
Betyg: Prenumerationslappen är inskickad.
fredag kl 21
Vad är det för fel på mig?!? Skulle bara gå ut på stan ett slag för några ärenden. Tänkte sen gå hem för att i lugn och ro fortsätta att plugga och kanske köra lite yoga. Sprang på Jenny och Anna inne på Cubus ( vad är grejen med mig och Cubus!?!) och självklart kunde jag inte låta bli att följa med till Pitchers för en halvtimmes vin,oliver och snicksnack. Oliverna utökades till en cheddar-dressing-burgare och två timmars snicksnack. Jag har supersvårt att säga nej till en utekväll eller annan aktivitet med vännerna, pojkvän eller familj. Det värsta jag vet är att inte vara med. Men egentligen, spelar roll om man har ett stökigt skrivbord när man har välfungerande relationer?
Faktum är att jag tror att det är det sociala man vinner på i längden. Det är relationer som man ska satsa på. Resten spelar egentligen inte så stor roll. Som mina uppsatsintervjuer, det är värdet av kontakterna och personerna jag får möta som är det viktiga, inte själva studien i sig.
Förutom Jenny och Anna sprang jag på nya 019. Så här såg das reportage ut:
Finast.
And the shopping goes on and on...
Min shopping har på bara ett halvår ökat explosionsartat. De senaste veckorna har den nått kulminerande höjder. Jag blir liksom deppig av en dag när jag inte shoppar något. Kläderna känns trista efter en användning. Jag vill bara ha mermermermer. Igår var jag och åt frulle med Ulrika på Java. Sen skulle jag gå direkt hem och plugga. A ringde mig och givetvis stod jag i provhytten. Och inte vilken provhytt som helst. På Cubus av alla ställen. En parkas för 199 kr. Men det är ju så billigt. Jag liksom måste....
Några av veckans inköp:
Scarf från Myrorna. Ja, jag vet, väldigt färgglad. Nästan lite för färgglad. Men den kostade ju bara 10 kr...
Väskor från Favorit. När jag handlar second hand får jag iaf inte dåligt samvete över att jag slösar på jordens resurser...
Idag har jag inte varit på stan ännu och abstinensen har inte varit så farlig. Fick roliga saker på posten istället; Vykort från Marieke som är i Thailand och ( inte för att skryta men...) en inbjudan till Honor society på ASU ( en förening för plugghästar typ). Haha! Hade onekligen bättre betyg därborta.
Uppsalalala
...precis som banankuddarna från IKEA som mina föräldrar av någon anledning återanvänder.
Fast rätt så coola är de...
Jag & Ingrid i vårt badrum på kantorn, sommaren 2002.
Jossehäng by the bajskorv-river.
"Vad är det för fel på de där Uppsalastudenterna egentligen?"
Triplett-fest hos Emmy och Anton på Krongatan.