jag mår bra och staden mår bra
"Panikfasen, jag har inget jobb och ingen inkomst. Skribentjobbet är ett skämt, jag gör inget på dagarna som är värt att nämnas, alla andra är duktiga och jobbar, jag är en böld för samhället, vädret är skit, blir ingen sommar i år heller, vad ska jag egentligen göra med mig själv och livet?"
Men jag mår bra. Typiskt mig att överdriva så där. En böld för samhället har jag aldrig varit och kommer aldrig vara. Jag har framtiden säkrad med schysst praktikplats och pengar i plånboken så att det räcker till att bjuda in vänner på brieost och vin. Ikväll kommer Therese och Robin. Kanske spelar vi Stockholmsspelet också. Eller kollar in Ernst på tv4.
Sen har jag hört ett rykte om att sommarvärmen är på väg. Staden kommer må ännu bättre än vad den redan gör. Staden är så bra! Jag upptäcker nya saker varje dag.
glasögontider
klarblå himmel för första gången på en vecka
Fan vad jag hatar att solen skiner när jag har bestämt mig för att vara hemma och ronka.
Livet på Åsögatan
Mysfasen, allt är nytt och fräscht, man handlar blommor på hötorget, färsk basilika i kruka, fixar och donar, är nykär i både lägenhet och partner, har tv-kvällar, bakar jordgubbstårta, bjuder över vänner på vinkvällar, lämnar sällan lägenheten, bara för inköp av nya prylar till hemmet.
Panikfasen, jag har inget jobb och ingen inkomst. Skribentjobbet är ett skämt, jag gör inget på dagarna som är värt att nämnas, alla andra är duktiga och jobbar, jag är en böld för samhället, vädret är skit, blir ingen sommar i år heller, vad ska jag egentligen göra med mig själv och livet?
Unyttja Stockholm-fasen, promenader till djurgården, njuta av ledigheten, ta vara på allt vad Stockholm erbjuder, planera, gå på indiegympa, gå på nya klubbar varje vecka, träffa alla, hitta på saker hela tiden...vara produktiv, jobba, skriva, planera..
Just nu sitter jag och funderar på vilken fas jag gillar mest och överväger att en blandning mellan mysfasen och utnyttja stockholm-fasen är det ultimata. Allting känns i nuläget iallafall väldigt stabilt och bra och jag har bestämt mig för att sluta vara onöjd över att jag inte har ett 8-5-jobb att gå till. Förra sommaren jobbade jag jämt och jag avskydde det för att jag inte hann med någonting. Så denna sommar ska jag göra allt det där som jag aldrig känner att jag hinner med. Typ skriva artiklar, utnyttja stockholms alla gratisevenemang och bara vara. Det kommer komma tider med mycket jobb och slit, det vet jag. Vara i nuet. Klyshigt men viktigt. Och gräset är inte grönare på andra sidan...
Lägenheten är invigd på många sätt och vis. Igår invigde vi med fest och bjöd in ett tiotal vänner. Det var schysst.- vi åt popcorn, drack vin med fanta, pratade om Kina, lyssnade på dålig house, lyssnade på bra Duffy, rökte i köket och härjade. Vid midnatt lämnade vi lägenheten för Riche och Spy bar. Klockan fem i morse kom jag och Anders hem efter att ha suttit uppe vid norska kyrkan och tittat på utsikten. Idag är jag sleten och jag kan inte bestämma mig om jag ska följa med ut och äta meze och gå på Berns eller ta en egen hemmakväll med den femte harry potter-boken.
Jag kan sablar inte bestämma mig.
caffelatte är inte en förenkling av café au lait
Mitt sex and the city-liv förtsätter ( alltså, jag jobbar aldrig och gör häftiga storstadsgrejor hela tiden...eller nåt). Idag efter indisk lunch med Emmy och Ben & Jerrys med Anders i solen träffade jag Ingrid för lite allmänt hang-around i omgivningarna stureplan. Vi gjorde U.O och Antikt gammalt och nytt och sen gick vi till mysigaste fiket vid humlegården där jag beställde en latte. När servitören eller baristan eller vad vi ska kalla honom kom ut med den till mig på uteserveringen sa han " här har vi en cafe au lait". Jag svarade "ehh.,,,en latte?". Baristan tittade på mig som att jag var en någon från landet Sveriges mest ensliga plats och utbrast sarkastiskt " det är samma sak".
Väl hemma var jag tvungen att googla det. ha. Även om jag var nästan säker på att han hade fel var det ju ändå han som var baristan. och ja....ni ser ju.
tjiiiiiii fick han som trodde han va något. jag kan mitt italienska kaffe. Så detså, problemet är väl att han inte läser min blogg och jag vill verkligen sätta dit honom för att han var så dryg. Skriva ut och gå dit kanske?
bloggen; Allt är glömt och förlåtet, jag tar tillbaks dig
Därför har jag bestämt mig för att ta tillbaks min blogg. Nu trotsar jag alla inre röster ( överjaget såklart) som säger åt mig att blogg inte är något annat än fåfänga och narcissism och fortsätter som att ingenting hänt. Hurra! En del av min identitet är tillbaks när jag återigen är bloggerska.
nu har jag bestämt mig
det är helt enkelt bäst så
alltid ledig, aldrig ledig
I höst ska jag praktisera på svenska institutet. Det kanske är min drömarbetsplats så jag blev nöjd.
Däremot har jag ett dilemma. Jag vet inte vad jag ska göra med min blogg. Om jag ska ha kvar den eller inte. Jag tycker inte om när saker inte är antingen eller som det känns just nu men det känns märkligt att lägga ner ett treårigt projekt som överlevt utlandsresor och flyttar. Men samtidigt kanske det är dags att lämna fortet nu....
in med det nya, ut med det gamla
In med det nya, ut med det gamla. In på Åsögatan, ut med distansförhållande. In med nyförälskelse, ut med fram-och-tillbaks-åkande. Eller. Fotbollsmatch i Örebro. Givetvis. Nåväl, det ger mig fördelen att få bestämma allt först i lägenheten och få ställa mina saker där jag vill. Dessutom kunde jag inhandla precis de varorna jag ville på ICA. Dock är det så fruktansvärt dyrt med mat! Speciellt när man vant sig vid fräscht och ekologiskt. En ostjävel för typ 80 kr. Men känslan av det här är så bra. Och det nya skribentjobbet verkar bra. Lite skumt men rätt bra ändå.
bortskämd, sentimental, lycklig, längtandes...
Det var lite sorgligt att cykla omkring där, i Engelska parken och runt Ekonomikum. Förbi fina Katedralskolan och Vasahuset. Vad är felet på mig? Jag blir så sentimental jämt. Det är ju inte så att jag aldrig mer kommer vara här. Men ändå.
Men jag är lycklig just nu. Jaa. Lycklig. Åsa berättade för mig häromdagen att 50% av ens förmåga att vara lycklig är nedärvd, 40% inlärd och 10% beror på positiva tankar etc. Jag tycker de där tio procentena var lite futtiga. Dock är de nog ändå väldigt avgörande.
Sen jag började fokusera, tänka om & vara tacksam ( i äkta Mia Törnblomanda) har allting varit så mycket bättre. Ett typiskt exempel på detta är midsommar. Inga planer men lika glad ändå. Nu ska jag packa och vänta på den bästa som är i den röda saaben någonstans utanför Arboga. Kooooom nu då. Här väntat hela dagen juu...
fylla
Kvällen fortlöppte med att jag sa och gjorde konstiga saker. Jag gick ifrån Orange efter knappt en timme. Försökte komma in på bryggan men listan gällde bara till kl 23. Tappade min cykel på någons fötter. Gick till Upplands för att träffa Annika. Välte ner tre cyklar därutanför som jag inte ställde upp. På Upplands försedde Annika mig med vatten sen hände det knäppaste. Annika, som skulle vara den nyktra och ansvarstagande den här kvällen, snodde ett alfapetspel från nationen. Hon sprang ut med det och jag hann inte riktigt uppfatta någonting innan spelet låg på marken med innehållet utspritt. Sen ragglade jag hem på min cykel & Annika gick till palermo. Spelet låg kvar.
Nu är det fotboll. hejsvejs
konsumtionsmättnad eller snobberi?
Jag hittade en skitcool blommig kavaj. Men jag köpte den inte för trots att det var Myrorna blev jag för snål. Och sen behöver jag ju den inte. Men det kan hända att jag tar mig dit imorgon och köper den ändå...
klar med uppsala, redo för stockholm
Innan jag åkte på min lilla resa kände jag att jag ville komma hem till Uppsala. Inte till Stockholm. Då hade jag inte bott i Uppsala på ett tag och kände att det fanns saker att ta igen. Jag hade aldrig gjort det om mamma och pappa fortfarande bott i Storvreta. Givetvis inte. Men Eriksberg och den nya lägenheten kändes som på behändigt avstånd till det mesta.
Nu är Uppsala återupptäckt och mycket mer än så var det inte. Visst, jag tycker väldigt mycket om staden, det är min hemstad och det är några kvar som jag verkligen gillar att umgås med. Men nu är det dags. Två månader har nästan fortlöppt men nu vill jag tillbaks till storstan och bort från studentstan.
När jag flyttade förra sommaren från Örebro till Stockholm hade jag väldigt höga förväntningar. Nu har jag insett att det faktiskt inte är staden som gör en lycklig. Trots att man bor i en stad där allt händer resulterar detta inte i att man gör saker hela tiden och att livet ser så annorlunda ut. Inte. Men jag har ändå en längtan. Och jag tror att det här kommer bli den bästa sommaren på länge. Kanske någonsin ( nej jag har inte höga förväntningar...) och det har att göra med att jag mår bättre än vad jag har gjort på flera år.
Sista tre dagar sen kommer jag!
från drottninggatan till kungens kurva
Sitter i Emmas lägenhet i Tanto. Ensam. Hon har övergivit mig. Men känslan att vara ensam i en lägenhet är härlig. Dags att flytta hemifrån nu. 'Vi var ute och myste på Söder förut och då inser man hur mycket man saknar´t. Snart snart är det dags...
Dagen. Jag började med att intervjua brand manager på J Lindeberg. Han var sen så jag fick jordens godaste kopp kaffe och en hög med tidningar medans jag väntade. Det gick bra även om jag inte riktigt förstår hur Ö.U inte kan ha uppdaterat sitt förråd av teknisk utrustning ännu. Den där sabla bandspelaren...
Sen promenerade jag till Vasastan för att lunch med Heidi innan det var dags för att ta IKEA-bussen ut till Kungens kurva. Bevare mig väl. Jag tror inte att jag gillar mitt nya jobb så där jättemycket. Kungens kurva var också måttligt trevligt och jag måste dit imorgon igen. Hua. Jag som inte trodde att det gick att byta ner sig från drottninggatan i trashighet.
godnatt!
försommaren kanske är den bästa tiden på året
80-talet lämnade Linnéskolan
allahjärncellerhargåttåtnationbrandingkaninteensproduceraenrubrik
Känner mig helt utmattad i hjärnan efter att ha arbetat oavbrutet med uppsatsen två hela dagar, från morgon till kväll. Två dagar, är det allt jag klarar? Verkar så. Vet egentligen inte vad jag ska skriva om för när man håller på med något så mycket blir man ju lätt insnöad. Interkulturella relationer, global varumärkesteori blablabla.
Imorgon blir det dock mest att hjälpa mamma inför studenten. Plocka liljekonvalj ( åh min bästa blomma) och göra snittar.
Planerade att gå ut ikväll. Bryggan lockar. Sen kom jag dock fram till att jag inte skulle hinna eftersom LÅL är tvungen att läsa igenom mina intervjufrågor till mina första intervjuer nästa vecka. Och jag var tvungen att producera dem.
Tog glasspaus med Annika vid ån idag och de skulle gå på The killers och ha förfest i ekonomikum men jag skippade allt och hade sushikväll med familjen istället.
Fan jag blir lite deppig av att terminen är slut men att jag fortfarande kommer att plugga. Tycker att terminen kunde sluta den 16:de juni istället. Mycket bättre ju. hejsvejs
red cross är en bra organisation
Sen bläddrade jag lite i någon tidning som handlar om framtida yrkesval och som Erik fått för att han tar studenten. Av en slump fick jag upp en sida med projektledare, Röda Korset. Ett tecken?