Ibland blir jag sådär makalöst uppe i varv. Tankarna surrar, blicken flackar, människor pratar med mig men det mesta går in i ena örat och ut i det andra. Dessutom bläddrar jag i kalendern oavbrutet. Och planerar. Allt för att försöka få någon struktur på tillvaron. Men ju mer jag planerar, desto värre blir det.

Allra värst blir det om något inte blir som jag tänkt mig. En inställd utgång kan ställa till mycket. För det betyder att jag måste hitta på något nytt. Som den här kvällens utgång på Stockholms nation. Mina ögonlock har aldrig varit så tunga och jag skulle nog kunna sova 15 goda timmar i sträck om jag bara gav mig själv chansen. Men nej. Förlorad utgång måste ersättas med något annat. Telefonen går varm i jakten. Nattfika på terrassen med två vänner från förr. Inte alls fel egentligen. Den förlorade utgången gnager ändå i huvudet.
"Jag har varit många torsdagar på Stockholms nation men aldrig nattfikat på Terassen" försöker jag intala mig själv. Det fungerar.