Det började ( som för alla andra 80-talister) med Ace of Base. Det fortsatte med hemmagjorda BSB-tidningar på Josses pappas skrivmaskin. Sedan var det en liten crush på mellanbrorsan i Hanson ( jag vet, jag tyckte också att han såg ut som en tjej egentligen) innan rummet tapetserades med Henrik Berggren. Jag och Josse klädde ut oss till svartrockare med stjärnor på kinderna och åkte in till "stan" för att titta på Broder Daniel. Någonstans innan där fanns också en Ebba Grön-period. Sen kom gymnasiet och KENT, massor massor av KENT. Köande vid Tropez records för signat ex. Mitt första band som hette något med "Eller" där vi spelade en enda låt, Doll parts med The Hole. Mitt andra band "Dusseldorf". Ingrid, Lisa, Angelica och jag. Hultsfred och Hiphopper yes I am. I trean på gymnasiet hängde vi med Bad Cash Quartet strax innan skivsamligen blev brokigare än någonsin. Britney mixades med Rage Against the Machine och Lars Winnerbäck.

I Barcelona gick Justins första skiva på repeat hela nätterna ( Soulie Sillgren, vart har de blivit av rej?!?) I Dublin lyssnade jag på Bob Dylan medans jag svischade nerför gatorna på min cykel. I Örebro återupplevdes blandbandets öden och äventyr fast i annan form. Det brändes skivor på löpande band. Jag hade en hatförkärlek för gamla slagdängor ( hittade en skiva med "sommaren i city" på idag, huva!) och Klarashits, typ Break my Stride.

Nu vet jag inte vad som har hänt. Har inte bränt en blandskiva på år och dagar. Jag saknar det! Tiden då jag sket i alla regler och körde Kylie för fulla muggar. Sjöng California Dreamin till Åsas komp.  Jag sjunger inte ens längre. Gitarren är dammigare än någonsin. I want the music back in my life!