var dag är som en gyllene skål till brädden fylld med vin, så drick min vän, drick sol & doft ty dagen den är din
Anders fyllde 24 idag. Så nu är vi lika gamla. Vi firade med hemmagjord smörgåstårta ( den var iaf god..) och cava på en filt mitt bland ängsblommorna på stora holmen. Stora holmen, barnens ö även kallad, är inte särskild stor men det kändes ändå som att vi var ensamma i i världen där vi låg och svärmade.
Jag gillar verkligen den här tiden på året. Det ligger en sån härlig förväntan i luften och det känns fortfarande som att jag snart ska få sommarlov även om jag givetvis inte haft det på åratal. Men jag vill åka till Uppsala och känna't för det är liksom inte riktigt samma sak någonannanstans. Jag vill se skrapankidsen vit&grönmålade inför skrapan-katte-kampen och alla uppklädda treor som ska på studentskiva. Det framkallar så pirriga och glada känslor hos mig.
Men Örebro är också bra. Ikväll när Anders åkte på fotbollsmatch gick jag på kvällsöppet på Myrorna ( öppet till kl 19). Hade glömt bort hur bedårande Myrorna är i Örebro. De spelade dansband och jag var den enda som var där. Och det mesta som finns är så sabla fult så man knappt kan tro det. Men sen hittar man de där guldkornen. Vilken lycka!
A.A
Casting. Herreminyeah vad menas med det egentligen?! Vad är det med Sverige och butiksjobb om man måste gå på casting?! Det kommer bergis vara 1224 personer där med färgglada tajts och nördglasögon och alla ska visa hur duktiga, snygga och kreativa de är.
När jag var i Holland förra sommaren och mina vänner fick veta att jag jobbade på klädbutik tittade de konstigt på mig. Alla hade trott att jag arbetade å Topshops kontor. Varsomhelst i världen känns det som att man kan gå in och få jobb i typ vilken butik som helst. Men inte i Sverige. I Sverige går man på casting.
Hej.
ronk
Frågan är; ska jag sätta mig och dricka kaffe på gården och sedan fortsätta skriva på Fredsgatan eller åka ut till Unibiblioteket? Som vanligt behöver jag böcker. Adios
ingenvillvetavartjagköptmintröja
Jag berättade för henne om hur det var och så. Att kraven och måstena hopat sig och att jag visste varken ut eller in längre. Hon svarade på ett så jäkla skönt sätt. När hon kände sig stressad tänkte hon på mannen som bodde på fyra gatustenar utanför tunnelbanan i Shatin och med ens verkade hennes problem så himla oviktiga. Visst, vi har hört det en miljon gånger förut men hos mig fastnade verkligen känslan av att vara oviktig.
Oviktig. En sån skön tanke. Jag kan gå omkring och få för mig att varenda liten grej jag gör spelar så himla stor roll. Går jag inte på den festen, eller är med på den middagen, eller köper just de skorna, bloggar om den saken, kommer min värld att rämna. Jag kommer tappa kontrollen. I själva verket är det ingen som bryr sig om vad du har på dig. Ingen vill veta vart du köpt din tröja.
Däremot har jag vänner, pojkvän och familj som tycker att jag är viktig. Men det är en helt annan sak.
För dem som bryr sig finns jag med på svenskakyrkan.se nu. Ja, jag vet att jag ser kristen ut.
iordning
Eurovision song contest. Är egentligen inte så intresserad men det är rätt komiskt hur media kör med samma grej varje år. Att Sverige bara har en konkurrent och sen sitter vi där och får ändå bara typ 2:or i poäng.
Förutom att ihoppackandet bringade lycka i form av jag är nöjd med vad jag har blev jag lite sorgsen när jag hittade min väckarklocka som jag använde på resan. Den stod fortfarande på kinesisk tid. Och sen hittade jag passet med alla olika stämplar & visum. Det var en mycket märklig känsla. Mycket. Har jag varit ute och rest någonstans liksom?!
Jag ser fram emot Åsögatan.
drivkraft och den eviga frågan vad man ska göra med sitt liv
Igår var vi inne på House Hold men efteråt kom vi fram till att vi inte en enda pinal därinne var särskilt intressant och att man inte går igång på det materiella längre. Vilket kan vara skönt men också konstigt.
Ikväll ska jag hamna på Berns. Att bestämma kläder, göra mig snygg, ta bilder hade förut varit så viktigt, nu vet jag inte längre. Men jag ska iaf ha roligt.
Hejsvejs
Nästa resa kanske blir till Nordkorea
Nordkorea fascinerar och skrämmer mig så jäkla mycket. Vem har egentligen någon aning om vad som pågår där? Att få visum är nästan omöjligt men får man det måste man betala typ 14 000 för att åka omkring på en tur som visar exakt det som regimen vill visa. Vilket är typ fina palats och glada barn på barnhem som är tokdrillade och sjunger och dansar. Vice-journalisterna hade även blivit inbjudna på finalen i den årliga nordkoreanska idrotten "Mass game". Så här ser det ut. Det sjukaste var att journalisterna hade varit de enda åskådarna. Är det inte helt galet och konstigt men ändå lockande?! Nordkorea kan bli min nästa resa. Fast jag vet. Man ska inte inbilla sig att man kan åka med någon idealiserande bild av att man ska kunna leka grävande journalist eller så. Men jag vill ändå.
blev ingen kulturtantsmaskerad
Academic ringde. Igen. Gudrun Sjöden har inga kläder i min storlek så de var tvungna att hitta någon annan. Var nog lika bra, nu kan jag plugga med Emma och Emelie istället för att springa omkring och göra mig till åtlöje iförd någon oformlig medelåldersdamskrud i linnematerial. Måste bara få tag på litteratur först. Försöker skriva teori men folk vägrar lämna tillbaks de böcker jag behöver. Och metod ska vi inte tala om. Alla uppsatsstudenter i Sverige använder ju samma böcker. Suck.
det finns effektiva dagar och så finns det mindre effektiva dagar
Academic Work ringer stupp i ett. Jag gjorde tydligen ett bra intryck på intervjun för de vill boka mig för nya jobb hela tiden. Imorgon ska jag vara med på ett event åt Gudrun Sjöden. Spring runta i Gamla stan och dela ut flygblad iförd butikens kläder. Känns lite märkligt att jag ska klä mig som mamma, det kommer kännas så stort och färgglatt. Fast på fel sätt liksom.
Igår var jag på Kalmars med Annika och Ellinor. Först spelade Ellinor på Eko-kafeét men Annika hade givetvis sagt fel tid åt mig så jag kom en timme försent och missade allt. Kalmars var okej. Lite glest med folk, Oh JaysDJ:n spelade electro på övervåningen, någon annan spelade på nedervåningen. Sen spelade ett band och vi försökte hela tiden klura ut om det var playback eller ej. De märktes att de lyssnat mycket på The Knife men det var helt okej. Fast det roligaste var helt klart att härja. Vi har en grej som vi gör, jag & Annika, när vi blir lite fulla. Vi springer runt och fångar in folk i Bro- bro-breja-style liksom. Igår fångade vi in folk och sen tvingade vi dem att bilda ring med oss och fånga in ännu fler. Vi väljer oftast ut människor som ser lite vilsna eller coola ut. Fast coolingar kan vara ganska trista, antingen blir de sura eller översmickrade och dansar typ sexigt i ringen. Jag vet att hela grejen låter rätt nördig. Det är en typisk sak som typiskt käcka människor skulle göra. Typ overalls-folk. Men eftersom vi är coola och har fodral, knut och converse kommer vi liksom undan med det.
Nu ska jag fika på stan med Elin.
den här sommaren kommer bli en klubbsommar
Elons cyklar och spaning.
Måste skriva spaning till Prime. Är sista dagen imorgon men jag är sjukt opeppad. Vill bara lägga mig, kolla på Desperate och äta mörk choklad. Kanske dricka något. Kanske kaffe. Eller te. Pratade med Emma nyss och både hon och Emelie söker. Alla söker. Alla i hela Sverige som läst marknadsföring eller kommunikation söker. Alltså är chansen att jag får komma på rekryteringsdag väldigt låg. Men jag tänker söka ändå. Annars kommer jag bara ångra mig.
Emma och jag planerade massor av bra grejor. Brabra.
Hejsvejs.
banal och peppad men cykeltaxi kommer jag aldrig köra
Idag hade jag min bävade handledning med LÅL. Jag kom in, jag såg & jag fick höra att mina citat var banala och att syftet fick "duga så länge". Jag gick ut därifrån med en lättnadens suck. Det hade kunnat vara värre. Mycket värre. Jag är helnöjd och peppad som tusan.
Jag är peppad på det mesta just nu. Jag söker typ 132 jobb, både sådana jag vill ha och inte vill ha, ( men vid cykeltaxi drog jag gränsen, jag fattar inte att ett företag som ska förmedla jobb åt akademiker ens lägger upp en sådan annons) om dagen. Förr eller senare måste det dyka upp något. I have faith. Jag tror till och med att det kommer vara ett bra jobb när det väl kommer.
Även om en del saker kan kännas ruskigt ovärda. Typ det där varuexponeringsjobbet som låg i Sigtuna som jag givetvis blev uppringd på intervju till. Jag kände mig tvungen att hitta på en ursäkt om uppsatsmöten. Idag ringde de igen om något slags marknadsundersökningsjobb och sen måste man gå på intervju två gånger för en veckas arbete. Det är synd att jag är så skraj för att bli utan pengar annars skulle jag nog strunta i det fullständigt, skriva lite artiklar och enbart söka de jobb jag verkligen vill ha. Men så är ju inte den bittra realiteten.
Och jag är som sagt rätt pepp på uppsatsen även om det går i mitt tempo. Vilket inte är särskilt fort. Häromveckan hade jag skrivit 3 sidor och Emmy 0 sidor. Igårkväll hade Emmy skrivit 15 sidor och jag fortfarande 3 sidor. Tilläggas bör är att jag gick på "after work"redan vid fyra på eftermiddagen i fredags, picknickade hela dagen i lördags och hängde med A hela dagen igår. Jag hatar att inte ha något socialt liv. Tur att vädret är dåligt just nu.
Imorgon kör vi. Vi ses på Dag Hammarsköld. Pepp, pepp, pepp.
jag älskade att vara i Shanghai men det är konstigt hur fort man glömmer
Igårkväll hittade jag min ryggsäck från resan under högen av bråte (läs kläder). Halvt oupp-packad och helt bortglömd. Resan i sig känns mer än avlägsen. Ändå är det bara 2,5 vecka sedan jag kom hem. Det är så himla märkligt när det blir så. Kan knappt föreställa mig att jag för tre veckor sedan gick omkring på Pekings dammiga gator bland alla gloendes kineser.
I ryggan fanns mängder av saker jag helt glömt bort. Typ alla fulsnygga vykort jag köpt ( jag samlar på sådana), kartor från varje stad ( samlar jag tydligen också på) samt en och annan gratistidning. Jag gillade verkligen That's Shanghai. Jag gillade hela Shanghai. Jag älskade Shanghai. Tokyo och Shanghai konkurrerar hos mig om titeln Asiens-bästa-storstad. Det är ett stenhårt battle. Eller så kan man helt enkelt inte jämföra de två. Jag vet inte.
småbitter
Dricker kaffe, läser DN på stan och skriver. Nya på DN på stan. Jag är delad. Den är bra men samtidigt lite för mycket efterapning av Nöjesguiden och People. Tycker jag. Eller helt enkelt lite för smal. Jag tilltalas av den men hur bred är målgruppen egentligen?
Hejsvejs från den bittra.
kringåkandet
Nu är jag tillbaks i Uppsala men jag tycker faktiskt om det här kringåkandet. Tycker om att vara här och där och kunna vårda alla mina relationer. Jag och Emmy har suttit på Boye i dagarna två och jobbat med våra uppsatser. Så himla värt det när man äntligen kommer in i det. Vi hade med oss egna termosar med kaffe och pausade då och då och så åt vi sopp-lunch på VG med Maja. På hemvägen åkte jag förbi studentkåren och fixade en månads gästleg. Det är bra. Imorgon åker jag dock tillbaks till Stockholm. Ska träffa Ellen en sväng, vi ska kanske planera något slags projekt tillsammans. Sen på "branschfest" på Berns med Emma.
Kom på en kruxig grej bara. Anders är i Örebro och jag har således inget Internet i Stockholm. Kanske borde plantera in ett nätverkskort i min dator ( på tiden liksom) men om jag ska vara ärlig vet jag inte om det går med min stenåldersklump. Det är inte så att jag är asberoende av facebook eller något sånt ( eller lite då) utan mest att jag behöver Internet för allt jag gör just nu. Helt galet vad mycket tid jag spenderar framför min dator. Men det är nog så det kommer vara, tror jag.
Har hört att helgen ska bli helt galet varm och molnfri. Det vankas alltså vin i solen i parken.
minns gårdagen, lev i nuet, dröm om framtiden
Eftersmak av helgen. Ljuvlig & solig med fräknar på näsan, pizza i vitabergsparken, uteserveringar, öl ( ja, jag dricker faktiskt öl numera även om det inte går så fort) mosebackepremiär och allt annat som är bra med Stockholm. Hur kan man inte annat än älska Stockholm? Jag och Ylva söndagspromenerade i gamla stan och hittade en övergiven gata med en övergiven loppis där jag fyndade Jackie Collins-pockets för 2 kr styck.
Nu är jag återigen i Uppsala för att försöka insupa studentatmosfären denna sista månad. Alltför många tankar är dock fokuserade på det där med jobb. Jag drömmer mig bort på Resumé och kommer tillbaks till verkligheten hos Academic Work. En spaning om marknadskommunikation. Tål att tänkas på. Godnatt.
Nöjd
Valborg
hemmavid
Valborg var lyckat. Hum C var bäst, champangegaloppen näst bäst, så himla skönt att slippa köa. Kvällen var lite seg men trevlig ändå med fest hos Emmy och Anton sen gick vi till Norrlands som inte var någon hit. Jag är lite besviken på nationslivet eller så går jag bara till fel ställen. På V-dala var jag äldst och på Norrlands hippast. Tycker inte om känslan i något av fallen. Jag klarar inte av hits, speciellt inte när folk vevar med armarna. Lösningen blir fuldans, det kan vara kul men lockar alltid så mycket skumma folk. Nej, jag längtar efter en redig Stockholms-utgång. Alltså inte Stockholms nation.
Läste en konstig krönika av en tjej i UNT. Hon var 24 år, Uppsalabo och hade aldrig hört talas om studenttraditionerna som sill-lunch och liknande. Kunde inte annat ifrågasätta ifall hon var född bakom en vagn. Fick mig att skämmas lite. Och sen påstod hon att valborg är en hemvändargrej som typ juldagen. Det var som att hon skulle visa att vi inhemska Uppsalabor faktiskt har våra egna traditioner kring valborg. Men det finns inga sådana iaf inte för folk över 18.