ingenvillvetavartjagköptmintröja

Idag mailade jag med min vän Maria som är präst i Hongkong. Jag tycker om att prata med henne och speciellt i tider när man ifrågasätter kan det vara skönt att prata med någon som är lite mer andlig än en själv.

Jag berättade för henne om hur det var och så. Att kraven och måstena hopat sig och att jag visste varken ut eller in längre. Hon svarade på ett så jäkla skönt sätt. När hon kände sig stressad tänkte hon på mannen som bodde på fyra gatustenar utanför tunnelbanan i Shatin och med ens verkade hennes problem så himla oviktiga. Visst, vi har hört det en miljon gånger förut men hos mig fastnade verkligen känslan av att vara oviktig.

Oviktig. En sån skön tanke. Jag kan gå omkring och få för mig att varenda liten grej jag gör spelar så himla stor roll. Går jag inte på den festen, eller är med på den middagen, eller köper just de skorna, bloggar om den saken, kommer min värld att rämna. Jag kommer tappa kontrollen. I själva verket är det ingen som bryr sig om vad du har på dig. Ingen vill veta vart du köpt din tröja.

Däremot har jag vänner, pojkvän och familj som tycker att jag är viktig. Men det är en helt annan sak.

För dem som bryr sig finns jag med på sven
skakyrkan.se nu. Ja, jag vet att jag ser kristen ut.

Kommentarer:

Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits