Jag har längtat efter den ultimata helgen och nu så fick jag den äntligen. Har bara hängt runt med vänner, spenderat pengar på fikor, druckit vin & varit kulturell och inte jobbat en endaste gnutta.

I fredags hade vi någon slags halvdag så jag lämnade kontoret vid fyra för att glida över till Bauer och dricka vin med Anders och fira att han äntligen är mäklare och ska börja tjäna storkovan- Sen gick han & jag mötte upp Kerstin och Linda, åt California Rolls på skånegatan och gick sedan på hemskaste filmen - The Stoning of Soraya M. Verkligen sevärd men helt terribelt fruktansvärd med utdragna scener av det som måste vara det värsta sättet att dö på. Vi var helt skakis när vi lämnade biosalongen och begav oss därför till Ljunggrens för att lugna våra nerver med ett glas vin. Surrealistiskt - från det mest barbariska och fundamentalistiska till Stockholms yta och övercivilisation.

Igår sov jag ut och träffade sen Carro för att strosa bland höstlöven på Kungsholmen, förundras över hennes vackra hår och skvallra över en minifrukost på internationella Petit France. Jag fortsatte dagen med en Hannafika på Xoko och övertalade henne att strunta i en ensam biokväll och hänga med på middag istället. Lotta var bästa värdinnan och hade ordnat med vegoburgare och Fia med hutt. Åsögatan 157 hade blivit om möjligt ännu finare sen sist. Vad jag saknar den tiden (det där med nostalgi ni vet, det är förrädiskt..)

Sen åkte jag, Kerstin och Hanna till Fabriken. Där var det svartklubb i obskyrt lagerlokalsområde, äcklig öl, techno, neon, australiensare och människor från förr. Vi dansade till halv 4 men efter att ha missat diverse t-banestationer och gått på fel tåg klev jag inte in i hemmet förrän halv 5. DN Söndag låg på hallmattan så jag läste lite innan jag somnade. Vaknade kl 13, åt äggfrukost och cyklade till Moderna och Dali-utställningen. Vilken mustasch, vilka idéer, vilken man. Vi fikade i kaféet medan skymningen föll och sedan var den söndagen över.

Några bilder:








Huset jag bor i.



Men det är den här lägenheten jag saknar.



Värdinnan.



Fia med Martini-hutt.



Emma och trean var som i en symbios.