Men jag har inte hunnit och jag har varit oinspirerad. Vi får se hur det går. Hursomhelst, har jag ständiga klädproblem och trots min överfyllda garderob, vet jag aldrig vad jag ska ha på mig på morgonen. Okej, det har faktiskt blivit lite bättre senaste veckorna. Med betoning på lite.



Problemet är att jag typ bara använder svarta trikåklänningar eller stor svart tshirt. Men att min garderob består av blusar och klänningar i jordens alla färger som jag varken passar i eller vill ha på mig.



Men jag fortsätter ändå bara att inhandla dessa andrahands-tantblusar och klänningar som överbefolkar min garderob (de kostar ju ingenting, intalar jag mig själv). Och förra lördagen gjorde jag och Kerstin en tur till Myrorna i Ropsten och såklart kom jag hem med två nya blusar.(blus liksom, när fan använder man det?!)..och två nya klänningar...den ena visserligen svart men eftersom jag redan har tio svarta klänningar kändes det ändå i överflödigaste laget.



Well. På söndagen var gjorde jag en Söderrunda med Gabriella och vi besökte bland annat Tjallamalla och Acne. Vi önskade att vi hade pengar och ville ha allt. Det är så lätt att komma in i kläd-begär-svängen fastän garderoben ser ut som ovan. Hur mycket kan en person behöva egentligen?!

Men egentligen kretsar inte min tankar så mycket kring ytligheter nuförtiden. Tvärtom sporrar annat just nu och då menar jag inte jobbet utan typ vara en aktiv samhälls- och världsmedborgare. Människor som Johan von Schreeb inspirerar. I en intervju i förra veckans DN Söndag pratar han om att få uppleva samtidshistorien är mäktigt (mannen har startat Läkare utan gränser i Sverige och har hängt runt i samtliga katastrofdrabbade områden de senaste 30 åren). Det han gör ser han inte som en uppoffring utan en ära. Han lever för mötena med människor. Det låter som en klysha men jag vill och måste mot något sånt här.

Jag är sugen på djupare samtal, filosofiska föreningar, mening och mål. Ekorrhjulstillvaron gör sig lite väl påmind för tillfället och jag känner dagligen meningslöshetsklumpen i magen. Det måste rådas bot på.